Botten....

Just nu känns allt så jobbigt! Skulle bara vilja sätta mig ner och gråta! Sorg, saknad, trötthet och en känsla av att jag just nu inte klarar av något. Jag vet ju att det inte är så men känslan finns ändå!

Mamma och Siri! Precis som det alltid brukade vara! Jag åker förbi mammas hus flera gånger varje dag och kollar alltid om det lyser, precis som jag alltid har gjort!

Siris sötaste lilla nos! Min underbara hoppetossa som ställde upp på allt! Hon kom alltid så fort man tog i kopplet! Hon kröp alltid ihop bredvid mig och ville kela! Ville man ha sällskap i sängen var det bara att ropa! Hon gillade att plocka av mig vantarna när vi var ute och gick! Positiv och samarbetsvillig! Hon höll sig alltid i närheten av mig. Smilla är inte alls lika kelig och henne får man vänta på om man ska gå ut. Däremot är Smilla mycket pussigare. 

 

Siri älskade att klättra i berg! Och att springa på öppna fält och frusna sjöar! Stora öppna ytor gjorde att hon fick massa spring i benen. Jag saknar hennes tassande steg och hennes bedjande blick! 

Smilla är en helt underbar hund! Samarbetsvillig och väldigt träningsvillig, men saknar lite av Siris sprall och bus! Igår blev vi klubbmästare i rallylydnad på Vingåkers Hundklubb, ännu en merit att lägga till de övriga! Jag är så stolt över henne. 

Efter en intensiv helg trodde jag att Smilla skulle vara jättetrött och inte skulle orka kursen idag. Jag trodde att jag skulle påverka henne negativt eftersom jag är trött, deppig och har fruktansvärt ont i knät men hon var överladdad istället (kanske pga trötthet). Fick mycket tips och idéer men det känns tungt att ta tag i det! Känns som om jag skulle behöva vakna ur denna mardröm.

Vi tar en dag i taget och hoppas ständigt att morgondagen ska kännas lättare och så småningom gör den nog det!