Ett tungt beslut!

Jag valde att låta Siri få somna! Röntgen visade att det fortfarande fanns vätska kvar i lungorna trots en hög dos med Furix. Dessutom fanns det något diffust som tryckte på lungorna och gjorde att luftstrupen inte låg som den skulle. Hjärtat var starkt och bra men Siri fick ta i på varje inandning och andades med magen istället för lungorna! Min lilla kämpe!

Veterinären, Petra, kunde inte svara på vad det var som tryckte på och hon kunde ta ett prov på lungorna som eventuellt skulle kunna ge mer information. Problemet var att det provsvaret troligtvis inte skulle komma förrän efter helgen och eftersom vi var tvunga att dra ner på Furix-dosen, visste hon inte hur hon skulle må eller hur mycket vätska som skulle samlas. Kanske skulle hon klara helgen, kanske inte.

Skulle man se gå vidare var man tvungen att vända sig till Bagarmossen eller Jönköping för utredning och behandling av troliga tumörer. En lång och jobbig behandling som krävde mycket av mig och hunden och som ändå kanske inte gav ett positivt resultat!  Det kändes inte okej!

Jag valde därför att ta ett lugnt avsked av Siri! Hon somnade så rofyllt och skönt! Det är tungt men känns ändå rätt! Vi har haft en bra tillvaro tillsammans och saknade är stor! Min älskade Siri!
5,5 år fick vi tillsammans, alldeles för kort tid. Även om det gör ont just nu ska jag alltid minnas dig med glädje!