Ledig eftermiddag!

Ledig eftermiddag, lite blåsigt men en sol som lyste från en nästan klarblå himmel och som värmde gott! Det blev en sväng på Glottern!

En så'n här dag kan jag inte undgå att känna glädje och hopp även om det finns ett stort tomrum i livet och mycket sorg och saknad! 

Sol....

...och helg är en mycket bra kombination tycker jag! Det har blivit härligt långa promenader, både igår och idag! Igår gick vi på Glottern tillsammans med Eva och Selma. Idag har vi traskat en runda i skogen, alldeles själva! Ja, idag var kameran med!

Jag har också varit och tömt mammas frys på förmiddagen! Då kom Julia, Eva och Selma. 

Nu har jag fyllt min relativt fulla frys till att bli proppad!

Det blir spännande att se vad som finns i den! 

Tryggare....

Mina hundar är inte vana att vara ensamma hemma. Jo, någon enstaka stund då och då, men de har ju alltid varit hos mamma. Den enda tiden vi har varit hemma är, i stort sätt, när vi sover! Den första tiden som jag skulle lämna hundarna var hemsk. Smilla ville inte gå in efter morgon-promenaden. Hon stretade och drog för att vi skulle fortsätta vår promenad. När vi väl kom in stod hon tryckt mot ytterdörren med svansen mellan benen och vägrade ta emot godis. Vid ett par tillfällen petade hon upp dörren till badrummet och hoppade ner i badkaret. Varför?

Siri tyckte att det var okej att vara hemma. Lite godis eller ett tuggben fick svansen att vifta i racer-fart! Däremot tycker hon fortfarande inte om att gå in hemma hos mamma!

Jag hade en stor klump i magen när jag skulle till jobbet i nästan en vecka, men när fredagen kom och hundarna skulle lämnas ensamma i lägenheten för femte gången tittade Smilla på mig och gick och la sig i sin bur!

Nu är det inga problem längre. När vi kommer hem från morgon-rundan har båda hundarna bråttom in. Siri väntar på lite godis medan Smilla går och lägger sig i sängen eller i buren! Skönt att hundarna har hittat sin vardag!

Eliza

Idag var Siris valp, Eliza, på utställning i Strängnäs! Tyvärr hade jag varken tid eller ork att åka dit men jag fick positiva rapporter! Eliza hade blivit BIS-4 av alla (otaliga) valpar i finalen! Jättegrattis! Och ett stort tack till Christoffer Beckman som visade henne!

Helg!

Trött i både kropp och själ efter en tuff helg! Mammas begravning i fredags och sedan massa röj och fix i hennes hus. Ett par lass till returpunkten och hela garaget fullt med möbler. Och mammas blommor samt 4-5 påsar, som så småningom ska packas upp, står i min lägenhet. På tisdag kommer mäklaren och ska fotografera....

Nåja, vi har hunnit med långa, soliga men kyliga promenader. Både lördag och söndag har vi varit på Glottern. Igår var vi själva och idag hade vi sällskap av syrran och Selma!

Kolla tungan!

Smilla älskar att rulla och åla på skaren. 

Det är tydligen ett släktdrag!

 

Igår hade jag matgäster och idag har jag och Eva varit hos mammas väninna och fikat. 

Inte ett dugg utvilad laddar jag för en ny arbetsvecka! Jag hoppas på soliga dagar!

Begravning

I fredags, på internationella kvinnodagen, var det dags för att ta farväl av mamma! Jag tycker att begravningar är jättejobbiga och gråter bara jag ser en begravning på teve så det här var inget jag såg fram emot. Men det måste göras och vi ville att det skulle bli en enkel, ljus och stämningsfull stund! Vi hade vädret på vår sida och solen sken riktigt ordentligt! Den sken till och med in genom kyrkfönstret och ner på kistan!

Vi visste att det skulle bli mycket folk, 85 personer var anmälda till minnesstunden. Någon hade sagt till oss, vet inte om det var prästen eller begravningsbyrån att vi inte behövde vara där så tidigt. Det räckte med 20 minuter innan. När jag närmade mig kyrkan en knapp halvtimme innan begravningen, var det fullproppat på parkeringen. Jag fick en liten klump i magen. Jag hade tänkt att jag skulle hinna in i kyrkan och klä av mig och titta på kistan innan alla kom. Som tur var hade jag tagit en sväng in i kyrkan medan de höll på med kistdekorationen och de andra blommorna så jag var lite förberedd!

Det blev en fin och ljus begravning men med många tårar! Prästen, Pernilla Olström, var personlig och engagerad och hennes ord gick rätt in i hjärtat! Organisten spelade Ted Gärdestad på flygeln, fina låtar med lite hopp i. Emma Sonesson sjöng med en otrolig vacker röst! Tack Emma, för att du erbjöd dig att sjunga!

På minnesstunden visade vi ett bildspel med bilder på mamma! Många fina minnen som har hjälpt oss att bearbeta sorgen!

Jag har nog inte riktigt förstått hur aktiv, givmild och omtyckt mamma var  och jag tror inte att jag är ensam om det. Mamma har alltid sagt att hon inte kan något och inte betyder något för någon! "Det kommer aldrig någon när jag fyller år" har hon tjatat om i alla år. Jag är övertygad om att hon skulle ha varit glad över de uppskattningar hon fick! Precis som hon under alla år har tjatat om att hon inte kan eller förstår något när vi har spelat sällskapsspel. Mamma var nog den som vann eller var med i det vinnande laget de allra flesta gånger.

Vi tyckte inte att det behövdes så mycket blommor. Det var bättre att pengarna skänktes till Hjärnfonden i stället! Och det var många som skänkte gåvor, men det kom också en del blommor!

Handblommorna var så många att det räckte till att göra ett stort hjärta!

Vi har fått mycket positiv respons. Det här var en fin och ljus begravning som "kändes som Kerstin"!

Jag är så tacksam att så många kunde och ville hedra mamma!