Nu har det gått fem veckor sedan jag ramlade så illa att handleden bröts. I fem veckor har jag varit hemma och gjort nästan ingenting. Ja, de första två veckorna var jag hängig och trött och kunde inte ta mig för så mycket. Och fortfarande är det så att det tar längre tid att göra saker. Hänga tvätt och dammsuga är inte det lättaste när jag inte får belasta handleden men det går. Jag har lyckats klippa hundarnas klor, även om det skulle behövas igen, och rett ut en hel del tovor i pälsarna. Var lite orolig att det skulle bli världens trasselsudd som inte skulle gå att reda ut men det har löst sig!
Livet har ju också blivit lättare sedan jag blev av med gipset och får köra bil. Tänk att kunna åka och handla själv! Det här gör ju också att jag kan åka iväg och träna hund tillsammans med andra.
Sex gånger om dagen ska armen tränas. Vissa saker är fortfarande svåra att göra men jag tror att jag blir rörligare för varje dag. Såret ser i alla fall fint ut. På onsdag ska jag tillbaka till arbetsterapeuten och då får vi se om/hur länge jag blir sjukskriven. Nu är jag sjukskriven till den 22 januari, men precis som arbetsterapeuten förklarade för mig: Det är ju sjukskrivningen sedan det första besöket på akuten, sedan har det ju hänt en del - operationen t ex. Jag hoppas kunna börja jobba i början eller senast mitten av februari.
Den mesta tiden ägnas åt hundarna. Det blir långa, härliga promenader och en hel del spontan träning.
Vi har en underbar natur med många olika möjligheter att vandra i skogen precis inpå knuten! Idag gick vi en bit på Dvardalaleden!
Sedan har jag kommit igång med lite egen träning. Jag kör en del Friskis-pass hemma med stillsamma armar och undviker vissa styrkeövningar. Det går faktiskt bra. Sälta håller sig alltid i närheten när jag tränar. Det kan ju vara så att jag har tid att klappa lite på henne också!
Vi håller i och håller ut och gillar det läge vi har hamnat i även om jag önskar att jag var återställd igen!
