Arbetsterapeuten

Igår var jag på 25-årskalas i Linköping. Det var systerdottern som fyllde. Hon bjöd på väldigt god men lite annorlunda tacobuffe och chokladtårta!

Idag blev det en härlig runda i skogen. Det var plusgrader och på de allra flesta ställen isfritt!

Jag hoppas verkligen att mildvädret fortsätter så att all is försvinner. Fryser det på nu kommer det att bli riktigt halt. 

Idag var det också (äntligen) dags för besöket hos arbetsterapeuten. Förra veckans besök blev ju avbokat. Det här var det andra besöket och lite nervös var jag. Har jag tränat rätt? Har jag varit tillräckligt försiktig? Har det blivit några framsteg? Igår kändes det helt bedrövligt med ortosen. Jag svettades under det och det skavde och klämde. Tidigare har den inte besvärat mig ett dugg och nu ville jag bara plocka av den.

Det visade sig att jag har jobbat på bra! Jag har bra rörlighet i handleden med tanke på att det bara är fem veckor sedan operationen. Nu mätte hon rörligheten så att hon kan se förändringen vid nästa besök. Eftersom jag har gjort så stora framsteg kan jag nu börja plocka bort ortosen när jag är inne. Utomhus måste jag ha den, speciellt nu när det är halt, ifall jag skulle ramla. Men inne kan jag vara utan. Jag måste plocka på den om jag blir väldigt trött i armen men det var bra om jag inte hade den när jag åt t ex. Då kan jag röra armen på ett annat sätt och det var nyttig träning. Det var också bra om jag började använda höger armen  t ex när jag dammsög. Bara jag inte belastar den. Arbetsterapeuten menade på att "riktiga" armhävningar på handflatan kunde man inte göra förrän om ett år. Om man står på knogarna med rak handled går det tidigare. Det är inte ordentligt starkt förrän då.

Efter besöket på sjukhuset stannade jag till på Maxi för att handla. Jag ställde ifrån mig vagnen för att springa och hämta ett paket kaffe och lite sallad. När jag kom tillbaka till min vagn var min scanner borta. Blev väldigt fundersam och rotade igenom hela vagnen, ingen scanner. Sprang tillbaka till kaffehyllan även om jag visste att jag inte hade burit med mig den pga handleden. Kom tillbaka till min vagn och rotar igen den en gång till. Upptäcker då en vagn som står någon meter ifrån min. Den står där alldeles själv med en scanner. Kan det vara så att någon tagit fel och tagit min? Jag ställer mig och väntar. Efter en stund kommer en man gående med en scanner i handen och siktar på den andra vagnen. Visst var det så att han hade tagit min scanner. Vi redde ut problemet och jag kunde handla vidare. Tänk så lätt det är att ta fel! Och tänk så lätt det är att börja fundera på hur knasig man själv är som inte vet vart man har gjort av grejorna!

Passade på att köra ett Friskispass när jag kom hem. Det fungerar jättebra men jag får ändra lite övningar och inte vifta så mycket med armarna. Det är skönt att vara igång igen!