Botten....

Just nu känns allt så jobbigt! Skulle bara vilja sätta mig ner och gråta! Sorg, saknad, trötthet och en känsla av att jag just nu inte klarar av något. Jag vet ju att det inte är så men känslan finns ändå!

Mamma och Siri! Precis som det alltid brukade vara! Jag åker förbi mammas hus flera gånger varje dag och kollar alltid om det lyser, precis som jag alltid har gjort!

Siris sötaste lilla nos! Min underbara hoppetossa som ställde upp på allt! Hon kom alltid så fort man tog i kopplet! Hon kröp alltid ihop bredvid mig och ville kela! Ville man ha sällskap i sängen var det bara att ropa! Hon gillade att plocka av mig vantarna när vi var ute och gick! Positiv och samarbetsvillig! Hon höll sig alltid i närheten av mig. Smilla är inte alls lika kelig och henne får man vänta på om man ska gå ut. Däremot är Smilla mycket pussigare. 

 

Siri älskade att klättra i berg! Och att springa på öppna fält och frusna sjöar! Stora öppna ytor gjorde att hon fick massa spring i benen. Jag saknar hennes tassande steg och hennes bedjande blick! 

Smilla är en helt underbar hund! Samarbetsvillig och väldigt träningsvillig, men saknar lite av Siris sprall och bus! Igår blev vi klubbmästare i rallylydnad på Vingåkers Hundklubb, ännu en merit att lägga till de övriga! Jag är så stolt över henne. 

Efter en intensiv helg trodde jag att Smilla skulle vara jättetrött och inte skulle orka kursen idag. Jag trodde att jag skulle påverka henne negativt eftersom jag är trött, deppig och har fruktansvärt ont i knät men hon var överladdad istället (kanske pga trötthet). Fick mycket tips och idéer men det känns tungt att ta tag i det! Känns som om jag skulle behöva vakna ur denna mardröm.

Vi tar en dag i taget och hoppas ständigt att morgondagen ska kännas lättare och så småningom gör den nog det!

Klubbmästerskap!

Det fanns en stor klump i magen och tårar i ögonen när jag i morse åkte mot Vingåker! Det var dags för klubbmästerskap i Vingåkers Hundklubb. Smilla skulle försvara sin titel som klubbmästare i lydnad. Både Siri och Smilla var anmälda till rallylydnaden. Jag hade mailat till Linda om att Siri inte fanns mer, men det var så många andra som inte visste något. Vi har tillbringat 1-2 kvällar i veckan i Vingåker under hela semestern, tränat, pratat och lärt känna massor med folk. Ingen av dem visste något om Siri. Dessutom är saknaden så stor efter min Siri!

Det blev en hel del prat om henne, några tårar men många tröstande ord och några kramar!

Klubbmästerskapet startade med lydnad! Förutsättningarna var de bästa, sol och lagom varmt. Smilla var i och för sig lite seg efter gårdagens syskonträff, Idag fick vi också lite syskonträff när halvbrorsan Bonzo från Eskilstuna kom och hejade på oss tillsammans med sin husse!

Vi fick startnummer 4 av 10 stycken. Lite pirrigt var det att tävla lydnadsklass 1!

Platsliggning 9 - dk hand nedläggande, dk hand uppsättande. Smilla la sig inte på första kommandot. Efter 1,5 minut reser hunden bredvid Smilla på sig. Hon står still en stund och tittar innan hon sakta börjar gå mot Smilla. Domaren bryter då och vi får gå tillbaka och platsliggningen görs om. Den här gången lägger sig Smilla på första kommandot, ligger bra men sätter sig inte på sitt-kommandot.

Tandvisning 10!

Linförighet 7 - stannar av i höger vinkel, stret i koppel, står i halt, luft i position. Mycket ofokuserad hund som verkade fundera på vad vi gjorde!

Läggande 9,5 - dk hand uppsättande. Jag tar till en liten handrörelse som säkerhetsgrej. Måste träna bort det.

Inkallning 9,5 - snett avslut. Bra inkallning tycker jag, även om hon satt lite långt ifrån mig!

Ställande 10 - bra! Vad kan man säga!

Apportering 10 - bra! Tävlingsledaren bara gapade när jag sa att jag ville ha den största apporten. Ingen annan hade valt den! Riktigt nöjd med min apportering men vi har kämpat!

Hopp över hinder 6,5 - avslut dk, hoppar ej på kommando. När jag har lämnat Smilla och ställt upp på andra sidan hindren får hon syn på apportbockarna (säkert 10 stycken) som ligger 3 meter till höger om mig. Hon satt och dreglade över dessa apportbockar och glömde helt bort mig!

Helhetsintryck 9 - glatt och  trevligt, bra jobbat!

Slutsumman blev 174 poäng och det blev en 5:e plats! Kändes väl lite sisådär, men det var tätt i toppen. Segraren hade 179 poäng!

På eftermiddagen var det dags för rallylydnad, fortsättningsklass! Det var bara 3 ekipage i fortsättning och vi startade först!

Det är första gången som jag ser en banskiss som bara är siffror! Beskrivningen fanns bredvid så man fick klura själv om man vill kolla banan innan banvandringen! Största svårigheten var det som vi tränade på igår, hopp precis innan 8:ans frestelse!

Smilla fick korn på korven i frestelsen redan vid tredje skylten. Det blev till att jobba rejält redan där. I frestelsen fick vi jobba massor för där luktade det jättegott! Smilla var lite ofokuserad hela banan och tappade koncentrationen ibland. Det var några nos, någon position och någon sen men vi fick ihop 91 poäng och vann klassen! Kommentaren från domaren var; Bra samarbete, utstrålar glädje!

Jag är nöjd över dagens insats, men riktigt trött. Smilla har redan slocknat!

Syskonträff!

Idag var jag bjuden hem till Segerhult på fika! Linda som har en syster och en halvsyster till Smilla var där och hälsade på!  Det blev en hel del hundbus, gofika, massa prat och en härlig promenad runt ägorna!

Gruppbild; Smilla, Minnie och Tessan!

Helsystrar! Minnie och Smilla! Båda gillar att klättra på stenar!

Pudeln Hejsan var uppe på stenen och vände!

Syskonbild! Likheter finns, även om vi idag upptäckte många olikheter!

Alla fyra på samma bild! 

Det blev närmare tre timmars trevligt umgänge innan vi åkte hem för att äta lunch. Strax efter tre åkte vi ner till Julita skola. Tänkte träna lite lydnad innan vi skulle träffas och träna rallylydnad vid 4-tiden! 

Smilla var riktigt trött men skötte sig utmärkt på träningen. Lite ofokuserad på rutan, då hon gärna försöker sikta in sig på att hämta apportbocken istället, även om den ligger en bra bit bakom oss. Vittringen var väl inte den allra bästa. Hon hade bråttom ut och plockade upp två pinnar (som hon direkt släppte) innan hon tog upp rätt! Lika brådis andra gången där hon kör som en ångvält och pinnarna bara flyger. Hon kommer tillbaka med rätt pinne, Avslutningsvis körde vi med lite utlagda godisbitar och då lugnar hon sig och fokuserar bättre, Ja, det är ett tag sedan vi körde vittring.

Riktigt nöjd med fjärren och apporteringen. Vi körde alla tre klassernas apportering och även metallapporten! Full fart både ut och tillbaka men lite, lite rullande med träapporten! Nu måste vi ge oss på treans fjärrdirigering....

Rallylydnadsträningen gick också riktigt bra! Bra fokus och lyhördhet! Jag fick jobba massor i frestelsen men jag visste det när jag gjorde banan, Jag la frestelsen direkt efter hoppet och dessutom var det färsk foder i frestelsen. Riktigt nöjd med dagens träning!

Jag hade också turen att få testa på rallylydnad med Lindas hundar. Varken Minnie eller Tessan har tidigare provat! Tessan hade svårt att fokusera men bitvis var det riktigt bra! Minnie har mycket likheter med Smilla och var riktigt fokuserad på att jobba. Hon har också bra bakdelskontroll och gjorde allt för att vara till lags! Riktigt roligt!

Strax efter sex åkte vi hemåt! Nu sover Smilla gott efter en lång dag med mycket hundar! 

Imorgon!

Imorgon är det dags igen! Klubbmästerskapet i Vingåkers Hundklubb! Två gånger har Smilla tagit hem klubbmästartiteln i lydnad!

Undra om det ska blir tredje gången gillt!?

Känslor...

Idag har jag hämtat hem Siris aska! På förmiddagen ringde de från Norsholm, men innan de sa att askan hade kommit så frågade de hur jag mådde! Vilket härligt bemötande! De frågade också om de skulle ta med urnan till Kneippen eller om jag ville hämta i Norsholm. Bestämde mig för att jag skulle åka till Norsholm efter eftermiddagens kurs!

Med tårarna rinnande åkte jag till Norsholm. När jag hämtade min första kremerade hund, Didde, fick jag hem en pappkartong. Freja, som kremerades för tre år sedan, kom i en stor och fin träurna. Lilla Siri fick en liten fin träurna!

Till och med etikett på urnan, namn och ett hjärta på kartongen! Det blev väldigt fint och personligt! Det blev inte ett opersonligt paket som hämtades ut, utan det var min Siri med hjärtan och allt! Vilken härlig känslan! Tårarna strömmar men vad gör det....... Min finaste Siri!

Kolmårdsskogarna!

Idag var det tisdag igen och det var dags för en promenad med trevligt sällskap! Vi åkte ut till Kolmårdsskogen, långt in på grusvägarna hittade vi en härlig plats vid en sjö! Annelie hade varit där förut men inte jag! Lite kyligt eftersom hösten är här, men hundarna var pigga och glada och uppskattade timmarna i skogen!

Prat, skratt, lite träning, en hel del fotografering, gofika, promenad och bus! En härlig eftermiddag som Smilla och jag så väl behövde! Saknaden efter Siri är stor och det kändes konstigt att det bara var tre hundar idag men tills vidare är det så livet kommer att vara! En bra eftermiddag blev det i alla fall!

Nu blir det en lugn kväll men lite grann måste fixas!!!

Bortglömd....

Det skulle man kunna tro, men Smilla är inte bortglömd även om Siri har tagit mycket av den sista tidens uppmärksamhet.

Smilla och jag har myst ihop och gått långa promenader. Det har blivit lite träning, men min koncentration finns inte just nu så det blir inte riktigt rättvist! Hopp-apport och vittring ägnade vi oss åt idag och det gick jättebra! Smilla söker min kontakt väldigt mycket! Tror inte att hon saknar Siri, men hon känner nog av min sinnesstämning! Ibland känns det som om hon gör saker som Siri har gjort och som jag aldrig har uppmärksammat hos Smilla förut!

På en lång och varm promenad kan man bli riktigt trött och då måste man vila!

Så att man kan posera fint sedan!

Törstig!

Skönt att komma till bilen!

I måndags betalade jag över 4 000 kronor hos veterinären. I onsdags blev jag hemskickad utan att betala även om veterinären inte hade kontaktat försäkringsbolaget! I går kom kvittot, Agria hade ersatt hela beloppet! Det känns ju skönt att jag inte behöver vara skyldig pengar! Får väl se om det blir pengar som kommer tillbaka också!

Siri 4/4-08 - 11/9-13

Ett alldeles för kort liv fick min älskade Siri! Hon hade en speciell plats i mitt hjärta. En försiktig liten tik med en väldigt stor personlighet som gjorde att hon var lätt att tycka om. Det var inte bara mig hon lyckades charma! När jag hämtade hem henne tyckte jag att hon var den fulaste valpen i kullen, hon var ju vit och de andra var ju fläckiga! Men hon blev den absolut finaste hund jag kunde få. En trippig och positiv hund som alltid var pigg på att ställa upp! Min lilla kämpe!

LPI, LPII, RLD N och RLD F samt en del resultat på utställningar fick vi! Vi fick jobba en del med träningen eftersom hon blev påhoppad ett par gånger under sitt första år. Det gjorde att hon hade svårt att lita på andra hundar! Hon blev också nedsprungen ett par gånger på lydnadsträning så ibland var hon tvungen att kolla läget innan hon vågade göra saker! Jag glömmer aldrig när vi tävlade tvåan på schappe-mästerskapet! Apporten  skulle kastas mot publiken och Siri vågade inte gå ut och hämta den. När tävlingsledaren säger att momentet är slut och går ut för att ta apporten rusar Siri med, lycklig tar hon apporten och galopperar tillbaka till mig! Vilka applåder hon fick då!

En riktigt mysig valp, Eliza, fick hon bli mamma till!

Sitter och tittar på gamla kort och minns den allt för korta tid vi fick tillsammans!

Du har lämnat ett stort tomrum efter dig, Siri! Men jag minns dig med glädje även om sorgen just nu är stor. Alla små egenheter du hade för dig, lyckan när du fick springa fritt på isen eller bland bergen, glädjen efter en agilityträning eller alla försök att dra av mig vantarna på vintern! 

Livet är inte rättvist men för dig är det här det bästa! Vila i frid, min allra finaste Siri!