Toppen och botten!

Förra lördagen var vi och tävlade lydnad i Norrköping. Några dagar innan tävlingen hade jag helt plötsligt en studsboll i snöret. Äntligen! Men samtidigt är det ett nytt sätt att träna igen. Från att ha peppat henne för att få mer energi under tre månaders tid måste jag nu dämpa henne så att hon har alla tassar i backen och inte hoppar upp och nafsar i kläder eller händer. Det är förhoppningsvis så här det kommer att bli efter kastreringen och då vet jag ju hur jag kan fortsätta träna.

Ja, till lördagens tävling då! En pigg och glad hund som dock var lite avvaktande under fria följet gjorde för övrigt sitt allra bästa. Vilken fjärr och vilken ruta!!!! Hörde tävlingsledarens skratt vid några tillfällen. Ett litet energiknippe är hon nu ska vi bara samla ihop det till något bra. Det var andra bra ekipage med men det var också många som nollade moment. Jag förstod att jag skulle hamna på prispallen men kunde väl aldrig tro att vi skulle hamna högst upp. Med 287 poäng hamnade vi överst på prispallen!!!

Domaren talade om för mig efteråt att vi var väl värda varenda poäng och att han aldrig gav några "gratispoäng". Det känns så otroligt roligt!!!

Jag åkte hem och bytte om för nu var det dags för nya äventyr. Äntligen var det dags för konserten jag fick i födelsedagspresent.

En väldigt trevlig kväll med bra musik och trevligt sällskap!

Under hela veckan har jag känt mig lite hängig. Snorig, hostig och huvudvärk men egentligen inte sjuk. Har jobbat men känner att det saknas en hel del ork. Var väl lite tveksam när jag i onsdags eller torsdags fick reda på att jag hade kommit med på den ena av lördagens rallytävlingar. Jag stod ju som reserv på båda. Efter mycket funderande och med tanke på att det skulle bli skapligt väder valde jag att starta. 

Det var kallt och blåsigt, ett väder som säkerligen påverkade hundarna. Banan var egentligen inte svår även om det var en del moment som ibland krånglar för oss. Soya tycker att det är lite jobbigt med inkallningen när jag har ryggen mot henne. 

Vi startade som nummer 13, sist i första startgrupp. Soya kändes helt okej men inne på banan blev hon mer och mer som en studsboll. Hon var med mig men det kändes som hon skulle kunna explodera när som helst. Kanske skulle vi ha tränat lite mer (har inte gått en bana sedan i somras), kanske jag inte skulle ha startat när jag kände mig hängig, kanske blir det bättre när jag vet hur jag ska tackla hennes energi. Ja, hur mycket hon än hoppade kunde hon inte klara av att hoppa ett vanligt lydnadshinder (skylt 203). Där försvann 10 poäng. Ett rejält islag i skylt 412 där hon bara exploderade i en vändning blev 3 minuspoäng. En bris 3 och en oro + några enpoängsavdrag resulterade i 78 poäng. Domaren kom fram efteråt och skrattade lite samtidigt som hon sa att Soya hade en härlig energi. Domarkommentaren som stod på protokollet var det bästa som sagts om oss som ekipage. 

Det är sådana här kommentarer som gör att man vill fortsätta tävla när poängen inte räcker till. 

Resten av helgen har ägnats åt att stänga igen sommarstugan. Jag tycker väl egentligen inte att det är så tråkigt att stänga stugan men vintern med kyla och mörker är inte min favoritårstid och när stugan stängs är vintern här. Nu när klockan har ställts tillbaka börjar det mörkna strax efter 16. Känns som om det är alldeles för tidigt. Vinterdäcken måste på för snart är snön här. Redan idag kom det några virvlande flingor. Vantar, långkalsonger och mössa måste användas. Tycker att det är så jobbigt men jag vet att snart vänder. Jag längtar redan efter våren!

Det är det här jag vill ha - eller?

Så var energin tillbaka igen. Helt plötsligt har jag en mer eller mindre galen hund. Idag tränade vi ett pass lydnad. Hon gör det hon ska med energi och attityd, vilket jag är glad över, MEN hon studsar och hoppar bredvid mig. Hon försöker bitas för att ta godis, framtassarna lyfts betydligt mer och vi ska inte tala om farten. Det går i hundra knyck när hon ska ut och ta apportbocken, komma på inkallning eller ska till rutan. Det small i backen på läggande under gång.  På promenaden var hon hela tiden före mig. Hon till och med drog i kopplet och behövde flera gånger påminnas om var man ska vara på koppelpromenaderna. Ja, det är det här jag vill ha, eller?

Och så säger folk att hundarna blir mer busiga och spralliga efter en kastration! Hmm.....

Men jag vill verkligen ha den här glada, busiga, spralliga och hoppiga hunden. Det handlar ju bara om att tänka rätt när vi tränar. Nu har vi jobbat på ett sätt i ett par månader; att lyfta, belöna upp och stärka på plan. Nu är det dags att ta tag i tasslyft, bus och studs i stället. Fördelen är att jag kan tänka på samma sätt hela tiden och inte byta strategi var tredje månad! Älskar verkligen min studsboll!!!!

Begränsningar!

Hösten är en tid med många begränsningar.

Igår kom vi upp till stugan vid 19-tiden! Mörkt! Det fick bli en jättekort promenad fram och tillbaka på vägen.

Idag såg jag att jägarna åkte upp i skogen vid 7.30-tiden. Ja, de åkte inte förbi hos mig utan upp mot Pepparkällan men jag visste ju att de fanns i skogen någonstans. På morgonrundan fick Soya gå kopplad. Efter vi hade varit vi skolan och tränat bra lydnad med störning i 1,5 timme åkte vi upp till skogen för att gå en runda och plocka lite svamp. Parkerade bilen vid grillplatsen. Efter att ha gått en kvart med lös hund smällde två skott på rätt nära håll. Kopplade Soya och fortsatte promenaden. Efter en stund hördes hundar. Vi gick en bit till men när vi såg ryggen på en jägare i ett jakttorn på håll vände vi. Väl tillbaka vid grillplatsen kom en bil med två jägare. De hade inte blivit störda av mig!

Nu håller vi oss på tomten en stund och fixar lite med höstens sista arbete! Vädret visar sig från sin bästa sida även om det är rätt blött i gräset!

Idag!

Den är eftermiddagen väljer jag bort en hel del måsten och väljer att göra sådant som ger energi, exempelvis en långpromenad på drygt 1,5 timme.

Jobbigt!

Jag börjar tycka att det är riktigt jobbigt att Soya fortfarande har så dålig aptit. I fem eller kanske sex veckor har hon fått i sig max en portion om dagen, då oftast med någon topping på. Vissa dagar ratar hon även mat med topping och andra dagar slukar hon en portion utan topping. Vid något tidigare löp vet jag att hon hade dålig aptit i nästan tre månader.....

Men hon är glad och pigg och slukar godis! Dessvärre har hon lite mjölk nu. Hon har också, under ett par dagar, reagerat häftigt på ljud. Tanken är att hon ska kastreras om 5-6 veckor så då hoppas jag att hon stabiliseras.

Igår var vi och tävlade i Söderköping och trots att hon inte är riktigt på topp så försöker hon att göra sitt bästa. Hon påverkades av att de föll ner ekollon på ett plåttak. Det gjorde att hon inte lyssnade på mig utan jag fick vid några tillfällen använda extra kommandon. Trots att vi missade rutan (hon stannade precis framför bandet och när jag försökte dirigera in henne kom hon tillbaka till mig) och att hon tog ett extra varv runt apportbocken innan hon tog den är jag nöjd med vår insats. Poängen blev bara 245 men vi slutade ändå överst på prispallen.

Några tävlingar har vi kvar innan vi lägger ner för säsongen. Vintern ska väl användas till att träna momenten i klass 2!

Tråkväder!

Idag visade sig hösten inte från sin bästa sida! Kall, grå och regnig. Att jag dessutom är jättetrött är inte bästa kombinationen om man har tänkt sig en bra lydnadsträning. Istället fick det bli regnkappa på och en promenad. Lite städning ska jag försöka orka med innan jag sjunker allt för långt ner i soffan. Lydnadsträning får det bli en annan dag!