Toppen och botten!

Förra lördagen var vi och tävlade lydnad i Norrköping. Några dagar innan tävlingen hade jag helt plötsligt en studsboll i snöret. Äntligen! Men samtidigt är det ett nytt sätt att träna igen. Från att ha peppat henne för att få mer energi under tre månaders tid måste jag nu dämpa henne så att hon har alla tassar i backen och inte hoppar upp och nafsar i kläder eller händer. Det är förhoppningsvis så här det kommer att bli efter kastreringen och då vet jag ju hur jag kan fortsätta träna.

Ja, till lördagens tävling då! En pigg och glad hund som dock var lite avvaktande under fria följet gjorde för övrigt sitt allra bästa. Vilken fjärr och vilken ruta!!!! Hörde tävlingsledarens skratt vid några tillfällen. Ett litet energiknippe är hon nu ska vi bara samla ihop det till något bra. Det var andra bra ekipage med men det var också många som nollade moment. Jag förstod att jag skulle hamna på prispallen men kunde väl aldrig tro att vi skulle hamna högst upp. Med 287 poäng hamnade vi överst på prispallen!!!

Domaren talade om för mig efteråt att vi var väl värda varenda poäng och att han aldrig gav några "gratispoäng". Det känns så otroligt roligt!!!

Jag åkte hem och bytte om för nu var det dags för nya äventyr. Äntligen var det dags för konserten jag fick i födelsedagspresent.

En väldigt trevlig kväll med bra musik och trevligt sällskap!

Under hela veckan har jag känt mig lite hängig. Snorig, hostig och huvudvärk men egentligen inte sjuk. Har jobbat men känner att det saknas en hel del ork. Var väl lite tveksam när jag i onsdags eller torsdags fick reda på att jag hade kommit med på den ena av lördagens rallytävlingar. Jag stod ju som reserv på båda. Efter mycket funderande och med tanke på att det skulle bli skapligt väder valde jag att starta. 

Det var kallt och blåsigt, ett väder som säkerligen påverkade hundarna. Banan var egentligen inte svår även om det var en del moment som ibland krånglar för oss. Soya tycker att det är lite jobbigt med inkallningen när jag har ryggen mot henne. 

Vi startade som nummer 13, sist i första startgrupp. Soya kändes helt okej men inne på banan blev hon mer och mer som en studsboll. Hon var med mig men det kändes som hon skulle kunna explodera när som helst. Kanske skulle vi ha tränat lite mer (har inte gått en bana sedan i somras), kanske jag inte skulle ha startat när jag kände mig hängig, kanske blir det bättre när jag vet hur jag ska tackla hennes energi. Ja, hur mycket hon än hoppade kunde hon inte klara av att hoppa ett vanligt lydnadshinder (skylt 203). Där försvann 10 poäng. Ett rejält islag i skylt 412 där hon bara exploderade i en vändning blev 3 minuspoäng. En bris 3 och en oro + några enpoängsavdrag resulterade i 78 poäng. Domaren kom fram efteråt och skrattade lite samtidigt som hon sa att Soya hade en härlig energi. Domarkommentaren som stod på protokollet var det bästa som sagts om oss som ekipage. 

Det är sådana här kommentarer som gör att man vill fortsätta tävla när poängen inte räcker till. 

Resten av helgen har ägnats åt att stänga igen sommarstugan. Jag tycker väl egentligen inte att det är så tråkigt att stänga stugan men vintern med kyla och mörker är inte min favoritårstid och när stugan stängs är vintern här. Nu när klockan har ställts tillbaka börjar det mörkna strax efter 16. Känns som om det är alldeles för tidigt. Vinterdäcken måste på för snart är snön här. Redan idag kom det några virvlande flingor. Vantar, långkalsonger och mössa måste användas. Tycker att det är så jobbigt men jag vet att snart vänder. Jag längtar redan efter våren!