Tryggare....

Mina hundar är inte vana att vara ensamma hemma. Jo, någon enstaka stund då och då, men de har ju alltid varit hos mamma. Den enda tiden vi har varit hemma är, i stort sätt, när vi sover! Den första tiden som jag skulle lämna hundarna var hemsk. Smilla ville inte gå in efter morgon-promenaden. Hon stretade och drog för att vi skulle fortsätta vår promenad. När vi väl kom in stod hon tryckt mot ytterdörren med svansen mellan benen och vägrade ta emot godis. Vid ett par tillfällen petade hon upp dörren till badrummet och hoppade ner i badkaret. Varför?

Siri tyckte att det var okej att vara hemma. Lite godis eller ett tuggben fick svansen att vifta i racer-fart! Däremot tycker hon fortfarande inte om att gå in hemma hos mamma!

Jag hade en stor klump i magen när jag skulle till jobbet i nästan en vecka, men när fredagen kom och hundarna skulle lämnas ensamma i lägenheten för femte gången tittade Smilla på mig och gick och la sig i sin bur!

Nu är det inga problem längre. När vi kommer hem från morgon-rundan har båda hundarna bråttom in. Siri väntar på lite godis medan Smilla går och lägger sig i sängen eller i buren! Skönt att hundarna har hittat sin vardag!