Även om ögonen tåras, så är minnena ljusa! Jag minns Siris sprallighet med sådan glädje!!! Men vissa saker saknar jag så mycket! Siris kelighet till exempel! Hon ville alltid sitta nära i soffan och bli klappad, eller ligga tätt intill i sängen på natten. Det är ytterst sällan som Smilla vill vara nära!
Jag saknar också Siris vilja och glädje! Hon var en tankeläsare! Tänkte jag att vi skulle gå ut så stod Siri vid dörren - alltid redo! Smilla är en latmask som gärna ligger kvar i sängen! Jag får alltid ropa på henne när det är promenaddags! Ibland måste hon till och med hämtas..... Siri älskade att bli borstad! Jag behövde bara ta i väskan så stod Siri under bordet! "Lyft upp mig, jag vill...." . Även här måste man ropa på Smilla (vilket kanske är mer vanligt), men hon kommer direkt!
Arbetsglädjen fanns/finns hos både men Siri var hoppig, studsig och mer "flaxig", Smilla är mer avvaktande och tänkande! Smilla är på ett sätt roligare och säkrare att jobba med än vad Siri var!
Tänk att två individer, som är släkt, kan vara så olika varandra! Det ska bli spännande att se vad nästa individ blir för något! Skulle vilja ha en blandning av Siri och Smilla! Det bästa från båda skulle vara perfekt!
1 kommentar:
Fina Siri<3 Ja henne minns man verkligen med glädje. Denna studsiga, goa vovve som hade äran att ha dig till matte!
Hennes personlighet tilltalade mig jättemycket, men det vet du ju redan.
Smilla är oxå en underbar hund, men som du säger mer tänkande och inte lika sprallig och spontan som Siri.
kram
Skicka en kommentar