Rätt eller fel?

När jag tränar hund vill jag använda positiva metoder för att lära in. Jag belönar och motiverar upp det beteendet jag vill ha. Gör hundarna tokigt beror det på att jag inte har lärt dem vad de ska göra eller att jag är otydlig. Då måste jag hjälpa mina hundar till rätt beteende. När hundarna vet vad de ska göra kan jag börja ställa krav men jag måste också backa i träningen ibland och fortsätta att motivera för att behålla beteenden.

Men ibland blir det problem! Det är olater som mina hundar lägger sig till med och som jag kanske egentligen inte upplever som problem. Det kanske bara är jobbigt ibland, för ibland fungerar allt perfekt. Så är det till exempel med våra koppelpromenader. Mina hundar, eller i alla fall Soya, har svårt för att GÅ i koppel. För Soya finns det, periodvis, bara två tempon på promenaderna - 0 eller 100! Hon står still, för att i nästa sekund kasta sig framåt. Om hon fick skulle hon nog gärna hoppa på två ben under promenaderna, allt för att kunna se så mycket som möjligt. Men hon är ju söt, så inte är väl koppelpromenaden något problem? Och ibland fungerar det jättebra! Men ibland är jag arg hela promenaden för att hon inte kan gå! Jag jobbar med alla positiva metoder jag vet och försöker hjälpa mina hundar att göra rätt.  Soya är ju så försiktig så henne kan man ju inte ta tag i och jag vill ju inte bli arg.....

I måndags kände jag att jag faktiskt var tvungen att inse att det är ett problem, eller kommer att bli ett om jag inte gör något. Det satt långt inne att erkänna för mig själv att det är jobbigt och att jag är tvungen att använda hårdare metoder.

Jag började med att använda klicker på min promenad. Jag klickade rätt beteende och belönade med godis! När jag kände att hundarna hade förstått var det dags att ta tag i dragandet. (Eller de drar inte men de ligger på i kopplet lite för mycket stor del av tiden.) När hundarna (båda två) var för långt fram, tog jag upp nyckelknippan i smyg och kastade den en knapp meter framför hundarna.Utan att säga något tog jag upp knippan och fortsatte promenaden. Rätt beteende klickades. Nyckelknippan kom fram en gång till på kvällspromenaden och även en gång på tisdagens morgonpromenad och
sedan hade båda hundarna förstått. Nu räcker det med att påminna i normal samtalston så backar de ner och går fint vid sidan.

Rätt eller fel? Snäll eller elak? Jag har inte skadad mina hundar utan kastat en bra bit framför hundarna för att bryta ett felbeteende. Kanske en hård metod men nu behöver jag inte gå och vara irriterad på promenaden utan det räcker med en liten påminnelse för att vi ska få en härlig stund tillsammans istället.

Det är inte lätt att inse att man har problem. Det kanske inte är lätt att förstå hur man ska bryta det problematiska beteendet. Men när man har gjort det är det lätt och känns bra att kunna belöna det rätta beteendet!