Ibland blir det fel!

Och så blev det nu! I onsdags hade jag en pigg och superalert hund som studsade vid min sida under träningen. En härlig känsla men det är svårt att få glädjen och energin att bli till koncentration och fokus. Även i torsdags kändes det bra. I går tänkte jag på att jag skulleträna på bärande av föremål inför dagens tävling. Sist, när bärandet var på höger sidan, släppte hon föremålet när jag förde fram handen för att ta det. Då hade vi apportbocken men nu valde vi att träna med den lilla kamprullen. Och där blev det fel! Bärandet var inte alls kul! Ibland tog hon men släppte snabbt när jag böjde mig ner. Vi provade i olika varianter med samma resultat. Hon vill inte bära tills jag säger loss. Det fick bli lite kamp och omvänt lockande och jag fick till några helt okej försök. Vi fortsatte träna inne i går kväll. Hon fick hålla, jag petade och drog innan jag sa loss. Jag tyckte nog att det gick ganska bra men att ta i fart vid sidan gick inte. Det var obehagligt och jobbigt. Nåja, bärande är ju nästan aldrig med på banorna.....

På dagens bana, en riktigt rolig bana, var bärandet med. Bärande av föremål på vänster sida.

Ja, det kanske skulle kunna gå. Men i tävlingssituationen blir det något annat. Soya ville absolut inte ta, varken apport eller kamprulle. Vi busade lite med den och fick ett par bra gripanden innan vi skulle in på plan. Men jag hade nog strulat för mycket med bärandet. Soya var inte alls sugen på att jobba idag utan kändes väldigt ofokuserad. Hon reagerade mycket på alla kroppsrörelser och lyssnade inte på mig. Det blev för jobbigt för henne.

Ja, vi tog oss runt och hon bar kamprullen en liten bit i alla fall. Trodde nästan att vi skulle sluta på minuspoäng men det blev 58 poäng i slutändan. Och jag tar på mig skulden för att det inte blev bättre. Jag kunde inte stötta upp henne idag. Nu vilar vi ett tag men sedan måste vi backa i träningen och hitta nya sätt att få till bärandet. 

Varför är det så viktigt med titlar?

Så blev det en titel till registrerad på Soya - SE RALLYCH, Svenskt rallylydnadschampionat. Visst är jag stolt över vår championattitel men när jag fick frågan om det är viktigt med titlar började jag fundera. Är det viktigt? Nej, för mig är inte själva titeln viktig men den är en konkret bekräftelse på att vi har presterat på tävling. Att vi har lyckats med vår träning. Jag är ju egentligen ingen tävlingsmänniska men jag tycker att det är kul att träna och tävlingen blir då ett mål för träningen. 

Med Soya är det extra kul att ha lyckats komma så långt. Så många gånger som jag har funderat på om det är för tufft för henne att vara i miljöer och med krav som gör henne osäker. Många gånger har jag gråtit (även om det är ett tag sedan) och funderat över om jag gör henne ont genom att ta med henne till stökiga miljöer. Jag har sett hur jobbigt hon har tyckt att det har varit med publik, domare, skrivare och tävlingsledare men jag har också sett hur glad hon blir när hon lyckas. Hur många gånger har jag inte fått kommentarer om att Soya ser så lycklig ut på plan. Och de kommentarerna stärker mig. Kommentaren från senast rallytävlingen " En hund som ser ut att ha riktigt kul på planen, trevligt att se. Vältränade - jättesnyggt! Bra jobbat!" kändes väldigt roligt att få. Vi har fått bevis på att vår träning har gett resultat. 

Nej, titeln är egentligen inte viktig men himla kul!

Km i Vingåker

Förra helgen var det klubbmästerskap i Vingåkers Hundklubb. Vi har under flera år blivit klubbmästare i olika grenar (lydnad och rallylydnad), främst Smilla och jag. Vet att det finns bilder från 2012 då vi blev klubbmästare i lydnadsklass 1, året efter var det visst rallylydnad fortsättningsklass. Och sedan har det rullat på utan att jag vet hur många gånger det har blivit. Förra året blev Soya klubbmästare i rallyns mästarklass. Lydnaden låg fel dag så det passade oss inte. I år skulle vi tävla lydnadsklass 1 på lördagen men missade rallyn på söndagen.

Det var tyvärr väldigt få ekipage som tävlade. I lydnadsklass 1 var vi två. En oerfaren domare, som hade blivit tillsagd att vara snäll men rättvis i bedömningen och en oerfaren tävlingsledare, som behövde en del hjälp, lotsade oss igenom programmet. Så kan det bli på ett inofficiellt km. Jag är i alla fall supernöjd med Soyas insats. Visst märkte jag att hon reagerade på bildörrar som slog igen och människor som rörde sig men hon hade en härlig attityd och gjorde sitt bästa. Endast apporteringen krånglade. Jag kastade mot publiken och hon stannade och tittade på apportbocken innan hon tog den på extra kommandot.

Vi lyckades få ihop så många poäng att vi fick stå överst på prispallen och bli klubbmästare i lydnadsklass 1!

Träning!

Både igår och idag har jag fått till bra lydnadsträning med Soya! Igår var vi på Norrköpings Brukshundklubb och körde igenom lydnadsklass 1 (vi ska tävla inofficiellt på lördag) med kommendering och störning. Idag körde vi lydnadsklass 1 och flera moment i klass 2 helt ostörda nere på Humpen.

Jag är supernöjd med attityd och vilja men visst finns det mycket att peta i. När jag tränade efter jobbet idag insåg jag att det snart är slut på träningen på vardagarna (förutom måndag när jag slutar tidigt). Trist att mörkret kommer så tidigt! Jag är så bortskämd med att kunna träna på olika gräsmattor i närheten. Men, snart är det vår igen!!!!