På äventyr!

Idag tog syrran och jag en vandring, precis som vi brukar göra någon gång under helgen. Idag hade vi även sällskap av Kerstin. Vi valde Rödgölenleden, en runda i närmiljön som blir drygt 8 km. Vädret var toppen men det var lite bökigt att gå. Lite isigt, lite snöigt och lite blött. Leden är också ganska kuperad. Vi fikade i solskenet vid vindskyddet!

Vi missade att läsa informationslappen som satt på anslagstavlan vid parkeringen och på några ställen längst vägen. Men efter drygt 5,5 km promenad upptäckte vi den på stigen.

Den ilskna tjädertuppen stod på stigen. Vi diskuterade vilket håll vi skulle vika av åt för att undvika tuppen. Eftersom tuppen var på väg åt höger valde vi vänster. Tuppen vände då och följde efter oss. Kerstin uppfattade det och tog andra hållet men syrran, jag och hundarna hade en ilsken tjädertupp efter oss i ett par hundra meter genom skogen. Han både sprang och flög efter och var så nära som 4-5 meter. Lite obehaglig att vara förföljd när man pulsade och klättrade genom skogen. Så småningom gav han upp och vi kunde leta oss tillbaka till vandringsleden igen. Det tog lite extra på krafterna så vi var rätt möra när var kom tillbaka till bilen. Nu dröjer det innan jag går den rundan igen!

Vardag igen!

Efter besöket hos arbetsterapeuten blev det klart att jag var så pass rörlig och stark i handleden att jag fick börja jobba. Nu ska styrkan och rörligheten tränas med vardagliga sysselsättningar och på jobbet blir det mer naturligt. Igår var det dags!

Under 10 veckor har jag styrt mina dagar som jag vill även om jag ibland har ställt klockan och varit iväg några timmar. Nu var det dags att tänka på att tider skulle passas och jag skulle vara borta hela dagar. Igår blev det långpromenad i blötsnö och lätt regn innan jobbet precis som det brukar vara. På jobbet var det lugnt och mina kollegor stöttade upp så att jag slapp utsätta mig för de tyngsta sysslorna. Det är skönt att vi har hjälpmedel så vi slipper lyfta, till exempel när barnen ska upp och ner för skötbordet. De allra flesta klättrar på stegen utan problem. Igår var vi inne hela dagen med tanke på vädret. När jag gick hem från jobbet var det nästan snöstorm. Det blåste och snöade på tvären. Hundarna fick bara en lite promenad men de var nöjda med den. 

Jag var rejält trött, både i kropp och knopp och la mig tidigt. Lite orolig var jag för att jag skulle få värk i handleden men jag kände ingenting.

Idag var det helt annat väder! En värmande sol och några minusgrader. Idag vände vi på promenerandet och gick en kortare runda på morgonen och tog svängen på Koludden efter jobbet. Så skönt att det gick att gå i "skogen" efter kl 17. Hundarna hade verkligen ett behov av att busa av sig!

Riktigt rejält trött ikväll med så det får bli tidigt i säng. Skönt att vara tillbaka i vardagen igen även om det tar på krafterna!

Återbesök!

Idag var det dags för återbesök hos arbetsterapeuten. 

Även om jag känner att jag gör framsteg är jag ju lite orolig för att det inte är tillräckligt. Men det behövde jag inte vara. Allt såg bra ut!

Förra gången mättes armens vridning och handledens böjning framåt och bakåt. Nu gjordes mätningen om. Armens vridning hade förbättrats med 20 (grader tror jag de mäter i) medan handledens böjning bara hade förbättrats med 5. Jag har, tyvärr, dålig rörlighet i mina leder men vänster var något bättre än den högra. Det är bara att fortsätta träningen!

Nu mättes också styrkan och uthålligheten i handen. Tre gånger skulle jag trycka på apparaten, först med vänster och sedan med höger.

Normalt ska den dominanta handen ha ett värde som är ca 5 kg högre än den andra. Min vänstra klarade 30 kg och den högra 20 men det var ett bra värde för att inte ha använd den på ett par månader. Jag har jobbat på bra och fick en ok-stämpel av arbetsterapeuten!

Nu ska ortosen av och armen ska användas upp till smärtgränsen. Det betyder att jag får bära och lyfta om den inte gör ont. Arbetsterapeuten menade på att det var bra och bära en liten kasse i höger handen när man handlade. Att börja jobba var bra för då blev det naturliga rörelser för handen. Ortosen får användas om jag blir väldigt trött i armen eller om det finns risk att ramla! Förutom att stå på händer, göra armhävningar eller hålla i ryckande koppel är det dags att börja leva normalt igen.  Äntligen! Men det känns konstigt! Nu är det dags att börja jobba igen!

På vägen hem från stan stannade vi vid Bergkulla för att gå 5 km spåret! Sol, fyra-fem plusgrader och vårkänslor!

 

Träning!

Under min sjukskrivning har jag någon gång i veckan åkt till Katrineholm för att träna lydnad med trevliga likasinnade. Jag tycker att det är kul att träna ihop med andra men det bästa är att få diskutera träningen efteråt för att försöka hitta lösningar så att träningen kan bli ännu bättre. 

Tyvärr har inte underlaget varit det allra bästa vilket har gjort träningen sämre. En period var det mestadels isgata. Idag var isen borta men det var blött och plaskigt. Definitivt inget roligt att sitta eller ligga i tyckte mina hundar. 

Nu hoppas jag att kunna börja jobba igen och då får vi skippa förmiddagsträningen i Katrineholm!

En kamp...

Sälta har en del ovanor och mindre bra beteenden som vi kämpar med. Bland annat är hon inte förtjust i att få på sig kopplet. Varför det är så vet jag inte men till och från (vilket jag tror beror på hormoner) går hon och gömmer sig när kopplet kommer fram.

Sälta tycker om att vara ute och är jättesnabb till dörren när jag tar på jacka och skor. Men när jag tar i kopplet går hon ofta och bäddar ner sig och tittar inte ens på mig. Jag har jobbat jättemycket med att bjuda in henne till dörren, för vi tar på kopplet. Ett "kom" och en godis i en öppen hand gör att hon, tveksamt, kommer. Sedan är det inga problem att trä halsband eller sele över huvudet. Och hon får alltid belöning!

Både igår och idag har det varit bra dagar när hon är kvar i vår trånga hall medan jag klär på mig och tar fram kopplen. Det har till och med varit så att hon sträcker sig fram för att få på sig sele! Det gör mig glad! Nu får vi se hur länge det håller i sig!

Fokus!

Hur svårt ska det egentligen vara att kunna fokusera när någon rör sig i närheten!? Det pratas mycket om fokus och bubbla. Hur kommer man dit? 

Sälta tycker att det är jättesvårt att fokusera på en godisbit när det rör sig i närheten, även om jag rör armen väldigt försiktigt. Idag (tredje gången vi provar) gick det riktigt bra till att börja med. Det blev bökigare när jag bytte hand.

När det blir allt för jobbigt väljer hon att backa en bit. Ja, just nu är önskemålet bara att hon ska fokusera på godisbiten trots störningar runt omkring!

Det rullar på...

Så fort tiden går. På söndag är det 9 veckor sedan jag bröt handleden. I 9 veckor har jag varit hemma och nu längtar jag efter att börja jobba igen. Jag kunde väl aldrig tro att det skulle ta så lång tid. Jag trodde att jag skulle vara hemma en vecka, max två. På onsdag ska jag tillbaka till arbetsterapeuten och efter det vet när jag förhoppningsvis när jag kan börja jobba igen. Fortfarande får jag ju inte belasta handleden men på onsdag ska jag visst få lite övningar för att träna upp styrkan.

Veckorna rullar på och det känns som om jag inte gör någonting. Vissa saker tar i och för sig lite längre tid nu, t ex dammsugning. Hundarna får långa promenader och lydnadsträning. Nu har det varit lite dåligt med träningen för det har varit riktigt halt ute och inomhus har vi inte så mycket plats. Pälsvård, kloklipp och tandborstning är lite bökigt men jag tar lite i taget. Jag löser mycket korsord, läser en del och kollar på tv, både OS och serier. Dessutom har jag kommit igång med min egen träning. Jag kör pass både hemma och på Friskis. Några besök på jobbet har det också blivit. Jag måste hålla mig uppdaterad och inte tappa kontakten med barn och kollegor. 

Många saker som jag har på min att göra lista får skjutas på framtiden; t ex städa ur bilen, tvätta fönster och rensa klädkammaren. Det är saker som känns svåra att göra nu men de finns ju kvar. 

Nu hoppas vi att våren kommer så att det blir isfritt på vägar och stigar. Just nu känns det lite oroande på varje promenad trots broddar. Jag vill ju inte ramla igen. 

Det är tur att jag har hundarna så att jag kommer ut ordentligt varje dag!

Tisdag!

Äntligen plusgrader men när jag vaknade i morse singlade några snöflingor ner. Jag vill ha sol, många plusgrader och ingen is. Jag längtar efter våren. 

Förmiddagen var mulen och det var fuktigt i luften. Jag tillbringade några timmar på jobbet. Det är skönt att träffa kollegor och barn och hålla sig lite uppdaterad. 

Jag passade på att titta lite på OS innan jag gav mig ut i skogen. Nu var det solsken ute. Att vi dessutom fick några medaljer kändes bra! Jag är ju lite intresserad så det känns skönt att kunna vara hemma och följa OS.

Eftersom det var plusgrader och sol valde jag att åka till Sörsjön. Tänkte att det skulle vara bra väg dit och rätt lättgånget i spåret. Bitvis var vägen rejält isig och jag var glad att jag inte mötte någon. Tre hjulspår med ett tjockt lager is bredvid i vissa kurvor och backar. Det är bara att köra sakta! 

Tanken var att gå milspåret men det blev övermäktigt idag. Vi traskade, halkade och badade drygt 7 km även mesta biten var bra att gå.

Nu blir det bara en kort kissrunda i kväll!

Sälta 2 år!

Idag blir hon två år, Chappers Hot Stuff!

En hund som kom in i mitt liv som ett solsken, ett lyckopiller helt enkelt. Hon har tagit en stor plats i mitt hjärta trots att hon har en del olater. Det är fortfarande, till och från, problematiskt att ta på sele eller halsband men nu har jag lärt mig att "bjuda in" henne och då fungerar det bra. Hon älskar också alla människor, en positiv egenskap när man har haft försiktiga hundar men en egenskap som jag ibland önskar att det fanns något mindre av. 

Det var många funderingar innan jag bestämde mig för att skaffa en hund till. Skulle någon ta Smillas plats. Egentligen var det nog syrran som sa att det var klart att jag skulle ha en hund till. Det var också syrran som kom på namnet: Sälta! 

Jag är så tacksam för att Sälta kom in i mitt och Soyas liv! En underbar hund som älskar att jobba,  kela och mysa. Ett sällskap på promenaderna, i soffa och sängen. 

Grattis på 2-årsdagen! Jag hoppas att vi får fira många fler födelsedagar tillsammans!

En i taget...

Vi tar en tova i taget!

Ett bakben, nästan tovfritt!

Februari!

Äntligen är den långa januari slut. Februari är här med ett hopp om att våren snart är på gång. Visserligen vaknade jag till ett kyligt väder. -9 grader var det i morse men snart kan man nog se tecken på att våren är på väg. 

Idag fick vi i alla fall till en ordentlig lydnadsträning. Båda hundarna jobbade på riktigt bra under längre stunder. Under en period nu har det mest blivit några minuters träning åt gången men idag höll vi på någon timme. Skönt! 

Det fick också bli lösspromg och lekstund på Koludden. Hundarna går inte så långt ifrån mig men vem vet vad som händer i skarpt läge.

Passade på att besöka jobbet en stund på eftermiddagen. Skönt att få träffa kollegor och barn med jämna mellanrum. Nu hoppas jag bara att jag kan börja jobba på riktigt snart igen!