Så fort tiden går. På söndag är det 9 veckor sedan jag bröt handleden. I 9 veckor har jag varit hemma och nu längtar jag efter att börja jobba igen. Jag kunde väl aldrig tro att det skulle ta så lång tid. Jag trodde att jag skulle vara hemma en vecka, max två. På onsdag ska jag tillbaka till arbetsterapeuten och efter det vet när jag förhoppningsvis när jag kan börja jobba igen. Fortfarande får jag ju inte belasta handleden men på onsdag ska jag visst få lite övningar för att träna upp styrkan.
Veckorna rullar på och det känns som om jag inte gör någonting. Vissa saker tar i och för sig lite längre tid nu, t ex dammsugning. Hundarna får långa promenader och lydnadsträning. Nu har det varit lite dåligt med träningen för det har varit riktigt halt ute och inomhus har vi inte så mycket plats. Pälsvård, kloklipp och tandborstning är lite bökigt men jag tar lite i taget. Jag löser mycket korsord, läser en del och kollar på tv, både OS och serier. Dessutom har jag kommit igång med min egen träning. Jag kör pass både hemma och på Friskis. Några besök på jobbet har det också blivit. Jag måste hålla mig uppdaterad och inte tappa kontakten med barn och kollegor.
Många saker som jag har på min att göra lista får skjutas på framtiden; t ex städa ur bilen, tvätta fönster och rensa klädkammaren. Det är saker som känns svåra att göra nu men de finns ju kvar.
Nu hoppas vi att våren kommer så att det blir isfritt på vägar och stigar. Just nu känns det lite oroande på varje promenad trots broddar. Jag vill ju inte ramla igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar