Funderingar!

Ibland så kan en positiv egenskap ställa till problem. Så är det just nu med Sälta. Till skillnad från Soya så är Sälta otrolig social. Hon bara älskar alla människor. Det spelar ingen roll om det är kända eller okända människor. Hon skulle springa fram till vem som helst om hon fick möjlighet.

Efter att ha jobbat så mycket med Soya som tycker att andra människor (om vi inte känner dem jätteväl) är väldigt obehagliga är det skönt att ha fått en hund som inte tycker att det är jobbigt med människor. Men att vara för människokär ställer till problem. Så länge det lilla damen är kopplad eller jobbar nära mig går det bra. Då är det hon och jag. Men på en inkallning eller apportering blir det gärna en avstickare för att pussa lite på en "tävlingsledare" eller instruktör. Eller inte så lite pussande. Hon har svårt att släppa personen och  jag får nästan gå och hämta henne. Likadant när vi tränar "fart" så att någon håller i henne. Det är väl inget kul att komma till mig när det finns en annan människa i närheten att klättra och pussa på.

Jag vill inte plocka bort den positiva inställningen som Sälta har till folk, bara minska lite på hennes kärlek till andra människor. En träning som vi måste lägga mycket tid på nu.

Sälta

Soya

Födelsedag!

Idag var det dags för födelsedag, min födelsedag. Inte för det är så mycket att fira längre men en enkel middag med de allra närmaste kommer det att bli imorgon. Idag har jag bara njutit av att vara på landet. Redan när jag vaknade sken solen men det var bara en plusgrad ute.

Jag började dagen med Vårruset - en rask promenad i 5 km som sedan registrerades i appen.

Sedan blev det tre timmar lydnadsträning och prat med Kristina. Jag fick möjlighet att köra igenom startklassens moment med kommendering samtidigt som jag hjälpte och belönade upp Sälta så hon kunde göra sitt bästa. Det var minimalt med hopp och skutt. Däremot tyckte hon att Kristina var betydligt roligare än mig på inkallningen. Hon vek av efter halva sträckan och använde Kristina som språngbräda. Det fick bli mycket träning med tävlingsledare som störning innan det fungerade. 

Soya fick också ett pass, utan kommendering men med störning. 

Det blir mycket feedback och givande diskussioner under våra träningar.

Lite trädgårdsarbete och borstning av hundarna fick det bli på eftermiddagen innan jag sjönk ner i soffan och kollade telefonen. Tack alla som har gratta mig! 

Nu blir det lite god mat och ett glas rött! Jag fyller ju bara en gång per år....

Online tävlingar

Redan i somras kom det online-tävlingar men jag kände att det inte var något för mig. Sälta var för ung och Soya har nästan gjort sitt på tävlingar. Jag var mer sugen på riktiga tävlingar men i pandemins spår blev allt inställt. Ju äldre Sälta blev desto mer sugen blev jag på att ha ett mål med vår träning. I vintras, tror att det var i december, anmälde vi oss på den första rallytävlingen i nybörjarklass. Jag trodde väl fortfarande att det inte var något för mig men jag blev "fast". Tycker att det är kul att få en banskiss och få bygga banan. Det är spännande och lärorikt att titta på de andras bidrag och tyvärr "bakdömer" jag lite. Att sedan få prokollotet och kunna läsa domarkommentaren är väldigt upplyftande. Det har blivit många fler tävlingar, både för Sälta i nybörjarklassen och för Soya i mästarklassen. Det har dessutom gått ganska bra med "kvalificerande" resultat men inte i topp på prispallen.

Under slutet av april har det blivit tre tävlingar; två för Sälta och en för Soya.

Här var det väldigt mycket studs och hopp men jag är ändå nöjd med vår insats!

Här var det en betydligt mer fokuserad hund! Tydlig förare känns väldigt positivt att få höra! Här blev det dessutom en 5:e plats!

Soya vill ju alltid göra sitt bästa och felen beror oftast på mig. Jag är inte tillräckligt tydlig i det jag vill. Ibland är hon också lite för snabb och gör saker själv. Den här rundan är jag riktigt nöjd med men jag har lite svårt att förstå avdraget på helheten (om det nu inte blev för att jag hade för kort avstånd till hindret).

När jag sedan hittade en online-tävling i startklass i lydnad blev jag lite sugen att prova på det. Lite för att jag inte alls förstod hur det skulle fungera men också för att få en liten fingervisning om vilken nivå vi befinner oss på. 

En startklass är inte så svår att få till. Man fick själv välja om man ville ha tävlingsledare eller inte. Jag valde att inte ha någon. Men det var svårt att få till filmningen. Både förare och hund behöver ju synas och 15 meter är ett långt avstånd när man filmar. Vi kortade ner någon meter för att synas i bild. 

Lydnadstävling online var verkligen inte vår grej. Det måste vara väldigt svårt för domarna att göra en rättvis bedömning. Avståndet är långt och dubbelkommando varken syns eller hörs. På många av filmerna hos övriga ekipage försvann föraren ur bild både på inkallning, apportering och ibland även på fjärr och hopp. Hur ska det kunna bedömas? Jag beundrar domarna som lägger ner tid och energi för att få till en bra och rättvis bedömning. 

Även om vi fick bra betyg är vi nog inte riktigt mogna för en startklass ännu. Det finns mycket att jobba

med och med störningar såsom tävlingsledare, domare och publik kan det vara svårt att få till koncentrationen. Vi vet i alla fall vad vi behöver fokusera på!

Idag fick vi svar på Sältas röntgen av armbågar och höfter! Allt såg bra ut! Det känns riktigt skönt!