Grubbleri....

Hela helgen har det snurrat av tankar i mitt huvudet! Varför har det blivit så här? Vad har jag gjort för tokigt? Skulle jag ha gjort något annorlunda?

Efter fredagens debut med Soya har det känts tungt! Varför låser hon fokus på annat och är i stort sätt okontaktbar? Hon tar knappt godis när hon låser sig! Nu verkar det inte som om hon låser sig för att hon är rädd och försiktig utan mer bara att hon går in i någon sorts koncentration!

Vi har tränat själva i lugna miljöer, både ute och inne. Vi har tränat i mindre grupp på kända och okända platser. Vi har tränat med mycket störningar. När vi är själva går det riktigt bra, likaså när vi är på kända platser med kända hundar. Visst får man jobba men det fungerar ju!

I helgen tänkte jag ge upp! Då har hon knappt kunnat gå i koppel! Ofokuserad som bara den och med massor med spring i benen! Varför ska jag fortsätta kämpa!? Det får bli en underbart, härlig sällskapshund med mycket bus i kroppen!

Många säger " Det löser sig" Hon är så ung!" Nu är hon inte så ung längre! Hon blir snart ett år! Även om hon kommer att bli bättre går det ju inte att sluta jobba! Koncentrationen kommer ju inte som ett brev på posten när hunden blir 2 eller 3 år. Det måste ju jobbas hela tiden! Men det blir bättre! Både igår och idag har koppelpromenaderna fungerat jättebra! Visst blir det lite bus ibland men hon lyssnar!!!!

Idag bestämde jag mig för att åka in till Brukshundklubben för att träna tillsammans med andra! Trött och frusen valde jag istället att gå en promenad och träna själv i stället! Vi var på ett helt nytt träningställe, på parkeringen till Torshags förskola! Då har jag en superhund! Så lyhörd och lättjobbad! Massor med fokus, både med och utan godis! Suverän stadga och superfart på inkallningen! Hela hunden sprudlar av glädje och arbetslust! Vi klarar snygga lägganden och ställanden i frontpositionen och helt okej utförande vid sidan! Helt plötsligt känns livet mycket lättare och jag ser fram emot fortsatt träning igen!