Tårar rinner, saknaden är stor. Många frågor finns. Det gick fort, i torsdags var du pigg, men egentligen förstod jag redan igår. Du kunde knappt stå på benen, vinglade in i väggar och ramlade ner för trappen. Du tog dig inte upp i sängen. Bakbenen ville inte fungera. Och när du satt ner och bara ylade och skällde, helt okontaktbar, kände jag att det var något riktigt allvarligt. Efter två timmars väntan i ett undersökningsrum på Strömsholm kunde du inte resa på dig. Du var som Bambi på hal is. När blodprov skulle tas blev du hysterisk. Du som verkligen var enkel att hålla på med. Vi fick vara tre personer för att hålla dig under provtagningen. Klart jag insåg att något var allvarligt fel. Men jag blev förhoppningsfull när veterinär misstänkte hjärnhinneinflammation. Ögonen flackade och nacken var stel. Du ville inte vrida huvudet neråt eller åt höger. Nu fick jag lite hopp igen. Du fick stanna över natten men i morse ringde veterinären. Du var sämre. Helt okontaktbar men med "kramper". Ögon och ben rörde sig okontrollerat och de misstänkte att det var något mer fel längre in i hjärnan. Det var bäst för dig att få somna! Men för mig var det inte bäst. Jag var inte redo att förlora dig än! Det är så tomt efter dig. Soya letar och undrar var du finns!
Åtta år fick vi tillsammans. Alldeles för kort tid. Mycket kul har vi gjort! Men det fanns en hel del kvar att göra. Du skulle ju ställas ut som veteran! Du skulle ju tävla rally för det var kul! Några fler km, både Vingåker och Schappeklubben hade vi tänkt oss. Men nu är det försent! Hur ska jag klara mig utan dig! Jag var inte redo att förlora dig......
Tack Anne-Lie för denna underbara hund!
4 kommentarer:
Du var inte redo, du hade planer för framtiden och ni hörde ihop. Men du gjorde det som var bäst för Smilla och det ska du vara stolt över! Kram
Det gör mig så oerhört ont om dig. Hittar inga ord. <3
Tårarna rinner. Är man någonsin redo. Aldrig mer en ..... Men glädjen att ha dom är större än sorgen när man får ta bort dom. Ni hade många år kvar ihop men gläds åt dom ni fick. Många härliga minnen har ni. Mycket hann ni med. Redo blir man aldrig. O extra jobbigt när det går så fort. Jag vet allt för väl. Men nu mår hon bra o väntar på dej någonstans där uppe. Kram
Tårarna rinner och det stockar sig i halsen nä det var inte så här det skulle bli!
Det har varit ett stort nöje att följa team Smilla/Brita i allt ni företagit er. Jag har med stolthet skrivit in alla Era fina resultat i kennel Humbledoes. Vad ni än företog er så var det helhjärtat oavsett om det var utst, lydnads, rallytävling el träning. Jag är så oerhört tacksam över att du verkligen bjöd Smilla på det bästa livet ������
Skicka en kommentar