Soya

Igår, när vi var på kurs, kände jag inte alls igen men hund. l var seg och loj och det fanns absolut ingen energi alls i henne. Det spelade ingen roll vad jag gjorde. Hon lunkade lite bakom och gjorde halvhjärtat det hon skulle. Hon har varit låg hela helgen men jag har trott att det berodde på en heldag på Eskilstuna Brukshundklubb. Aptiten har varit sisådär, men hon har ätit med god topping på! Hon har gått vid sidan av mig eller bakom på promenaderna. Hon brukar vara före. Visst blir jag lite orolig. Är hon sjuk? Redan skendräktig? Väderpåverkad? Men jag tror nog att det beror på hormoner. Hon har ju precis slutat löpa.

I morse var det fortfarande en loj och seg hund men när jag kom hem efter jobbet fanns det en helt annan energi. Vi gick genom skogen, förbi Mulleberget. Hon gick före mig i kopplets längd hela tiden och hoppade upp på var och varannan sten som vi gick förbi. Precis som vanligt alltså!

Stannade till vid kyrkan och tränade några minuter! Fritt följ med mycket spring, långa inkallningar och fjärr med mycket belöning! Nu hade jag en positiv och glad hund som gjorde sitt bästa. När vi sedan avslutade med lite rallyträning, högerhandling, byten och snurrar, hade hon sin vanliga energi!

Finaste Soya! Nu hoppas vi att hon behåller sitt glada sinne!

Självklart fick Smilla också ett kort pass!

Stenarna utanför huset brukar hundarna bara hoppa upp på när jag säger  till, men idag tog Soya eget initiativ och Smilla valde att göra likadant.

Den tveksamma Soya valde sedan att äta hela sin portion mat utan topping idag! Känns som om det har vänt!