Veckan som varit...

...har varit den värsta i mitt liv! Allt förändrades så snabbt och det kan aldrig bli som vanligt igen. Två dagar gick jag runt i någon slags dvala, mådde illa, frös, hade huvudvärk och kunde inte tänka alls. Sedan vaknade jag upp till ett stort tomrum och hur mycket jag än sover är jag så trött.

Förutom långa promenader med hundarna har jag tillbringat den mest tiden med min syster. Vi har varit i mammas hus i stort sett dagligen och plockat med lite av varje. Kylskåp, skafferi och badrumsskåp är tömt. Skräp och återvinning är kastat. Man plockar lite här och lite där. Många sms, telefonsamtal och brev har det kommit. Det är många möten som måste göras, mamma var en aktiv person som många kände igen. Dessutom är det praktiska saker med begravningen som ska fixas och det är inte det lättaste. På ett sätt ska det bli skönt att börja jobba igen så att allt blir vardag igen!