Min mamma finns inte mer. För en dryg timme sedan tog vi farväl av mamma alldeles för tidigt, en aktiv och levnadsglad kvinna som bara var 73! Tårarna bara rinner och jag kan inte förstå. I torsdags kom hon och mötte mig efter jobbet. I fredags berätta hon att hon och hundarna hade varit hos Inger och fikat. Idag finns hon inte längre.
Förstod direkt när Eva ringde i går kväll strax före 6 och undrade om jag hade pratat med mamma. Hon svarade inte i telefon. Eva var i Katrineholm så jag gjorde mig snabbt klar, tog med hundarna och gick ner till mamma. Hon låg på golvet i badrummet, helt stel och jag trodde att hon var död. När jag tog i henne och ropade på henne började hon snarka. Jag ringde ambulans och efter en väntan (knappt 20 minuter) som kändes som en evighet blev det ilfart till sjuhus. Tack Monica, Holger och Niclas för att ni kom!
Väl bemött och snabbt omhändertagande på akuten, röntgen och intensiven. Det visade sig att mamma hade fått en stor hjärnblödning som det inte gick att göra något åt. Det fanns inget hopp. Medvetslös, men med lite egen andning blev hon lagd i respirator. Vi har varit där nästan hela tiden. Jag åkte hem vid 11 i går kväll för att ta hand om hundarna, medan Eva och Micke var kvar över natten. Strax efter 9 i morse åkte jag in igen och stannade till 3. Eva och Micke åkte hem en stund på eftermiddagen, men åkte tillbaka vid 4-tiden. Vid 5 åkte jag in igen för då hade mamma blivit sämre. Efter två neurologiska undersökningar visade det sig att mamma var död, hjärndöd! Vår mamma! Vi beslutade att mammas organ skulle doneras och därefter tog vi farväl! Det känns så tungt och jobbigt nu! Tack för alla värmande ord och tack Inga-Britt för den fina buketten!
Huvudet värker efter spänning och chock, alltför dåligt med mat, alldeles för mycket tårar och alldeles för lite sömn. Nu ska jag vara hemma ett par dagar för att sörja, sova och påbörja en del praktiskt arbete.
Livet är inte rättvist! Det ska inte ta slut så här! Jag saknar min mamma och vet inte hur jag ska klara mig utan henne.....
Farväl mamma, vi ses i Nangijala!
6 kommentarer:
Beklagar sorgen :(
Kram
Jag är hemskt ledsen för din skull. Ta hand om dig.
Tänker på dig och känner med dig! beklagar sorgen <3 KRAM
Usch vad hemskt ! "Mormor" som var så pigg och glad!
Kramar till er alla!!
Massor med kramar till er alla!! Sorgen efter sin mamma är enorm oavsett sin egen och sin mammas ålder!! Jag tycker det är jätte fint av er att donera hennes organ!
Sköt om dig/er och låt sorgen ta tid man har all rätt att tycka livet är orättvist och vara ledsen och arg! Kramar i oändligt!!
Alldeles för tidigt
gick hon bort din fina
mamma som var en så
viktig del av ditt
och hundarnas liv.En
del av henne lever nu vidare i någon annans liv.
Beklagar din sorg. Kram
Skicka en kommentar