Under hela sommaren har jag varit tvungen att peppa henne och motivera upp henne med hjälp av godis, speciellt i fria följet. Nu har hon helt plötsligt väldigt lätta framtassar som gärna rör sig. Det finns massor av hopp och studs vid sidan och lite nafsande i handen för att få godis. Det är svårt att snabbt tänka om men nu får vi träna stadga och position.
Farten har också blivit betydligt högre, vilket gör att hon har svårare att inte studsa in vid sidan på inkallningen. Farten till rutan är betydligt högre och jag vet inte riktigt när jag ska ta till stanna-kommandot. Nu hamnar hon gärna i bakre delen av rutan, eller utanför. Likadant med apporteringen. Farten är för hög och då kan hon inte bromsa när hon ska ta apportbocken, istället slår hon till den med framtassarna när hon ska bromsa. Även runda kon blir sämre. Hon har så hög fart att hon har svårt att svänga. Det blir en något för vid sväng.
Men det är inte bara nackdelar. Hon är mycket distinkare i sina rörelser. Fjärren blir mer tydlig. Ställande, sättande och läggande under gång blir också bättre.
Även om det känns som om man går omkring med en nästan exploderande bomb på plan gillar jag den här energin och attityden. Nu är det bara att tänka till så att träningen blir rätt!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar