söndag 15 april 2018

Tävling!

Idag var det dags för tävling igen men förutsättningarna var inte de allra bästa. Det var till och med så att jag funderade på att inte åka. Förra veckan tyckte jag att Soya var lite piggare trots att hon bara äter när det är topping på maten (och det är det bara på hälften av portionerna). Det kändes som om attityden och energin var på väg tillbaka. Igår åt hon knappt något alls (hade ingen topping på med mig till landet). Igår kväll upptäckte jag att det kom mjölk när jag klämde på spenarna. Idag tittade hon bara på maten som var toppad med färsk foder.

Hon var dessutom mer eftertänksam en vanligt, mer försiktig och saknade energi. Jag är inte säker på att någon annan skulle märka något, jo de som känner henne väl. Att det dessutom var tråkväder, grått och regn i luften gjorde att jag funderade på att strunta i tävlingen.

På morgonpromenaden fick jag i henne hela frukosten och hon gick före mig i kopplet. Jag valde alltså att åka.

Planen var inte heller till vår fördel. Den gränsade till planen där lydnadsklass 3 körde och dessutom var rutan placerad längst den kanten. Om Soya själv hade fått valt hade hon helst stannat i bilen och tyckt lite synd om sig själv.

Men trots allt går min hund in och levererar!!!!



Fria följet började med stegförflyttningar och när vi ska backa två steg höjer Soya huvudet och vädrar, rakt upp i luften. Det är inte så lätt att backa med huvudet rakt upp. Jag känner att hon blir lite låg när vi närmar oss andra planen´och publiken men jag upplever inte att jag tappar henne så mycket. Känner mig rätt nöjd!

Ställande, inkallning och läggande är jag jättenöjd med!

Och så är det dags för rutan! Vi ska skicka längst med plangränsen och jag gör mina förberedelser som vanligt. Jag blir mäkta förvånad när hon springer ut i bra fart till rutan. Hon går in i rutan men på stanna-kommandot hamnar hon precis utanför bandet på höger sida. Ett kommando till och hon går in i rutan! Dessutom lägger hon sig på första kommandot men väldigt nära det främre bandet. Det gör mig absolut ingenting. För första gången har hon sprungit ut till rutan på tävling. När jag går fram till henne visar det sig att hon ligger innanför bandet och vi får poäng! Så härligt!

Sen hade hon ett dåligt upptag på apporteringen men inte så dåligt som det har varit. Är väl inte jättenöjd med en 7:a. 

Ett annat dilemma som vi har haft är fjärren. Vi har haft svårt för uppsitten under en period men idag funkade det perfekt. Full pott! Hoppet fungerade också bra. Sedan var det dags att runda kon. En kon som var lite knepigt uppställd. Eller rättare sagt, startplatsen var lite knepig. Domaren reagerade på det på banvandringen och sa till oss att eftersom tävlingsledaren frågade om vi tyckte att det var okej kunde vi säga ifrån. Ingen sa något. Jag såg det som en utmaning. Startpunkten var i jämnhöjd med hindret bara ett par meter ifrån. 

Här sjabblade jag bort mitt första pris! Jag sätter upp Soya och hon fokuserar på konen men när jag skickar går hon bara ett par steg och vänder sedan tillbaka mot mig och går något steg. Jag trodde att momenten var nollat då så jag pekar och skickar en gång till. Hon går ut med bra fart och när hon har rundat konen eggar jag henne med rösten till full fart tillbaka. Domaren menade att om jag inte gjort det och hon hade haft ett bra avslut kunde jag ha fått en femma. Det spelar ingen roll för nu tog jag möjligheten att berömma henne! Det blev ett bra avslut.

Vi kom på andra plats med 253 poäng!

Tänk att min lilla hund kan leverera så bra när jag anser att hon inte är på topp utan påverkad av sina hormoner. Och att jag kan klara av att stötta henne på plan så hon gör det så bra! Hur kan det då bli om det fungerar med kastrering och jag klarar av att förvalta hennes möjligheter!? Idag är jag i alla fall supernöjd med vår insats!

Och till kvällsmat var det äggula som topping! Supergott hälsar Soya!

Inga kommentarer: