Egentligen skulle jag ha kastrerat henne redan för ett år sedan. 2016 var hon väldigt påverkad av sina hormoner. Tre veckor före löp började hon att bete sig annorlunda. Hon åt dåligt, gick med svansen mellan benen och gärna bakom mig, hon reagerade på ljud, på människor, på rörelser och på föremål. I tre månader höll hon på innan hon blev sig själv igen. Sitt vanliga ofokuserade, hoppiga jag! I tre månader liknade hon en studsboll innan hon, tre veckor innan nästa löp, blev låg igen och även den här gången höll det i sig i tre månader.
Jag började planera för en kastrering men under 2017 visade hon minimala tendenser till att påverkas av hormoner. Visst åt hon sämre under 2-3 dagar och folk som känner henne väl kunde se en viss "låghet" under några dagar men det märktes inte utåt!
Den här gången visade hon inga tendenser innan löp men nu, 5-6 veckor efter avslutat löp märks det. Hon är inte riktigt lika låg. Hon går fortfarande före mig på promenaderna, men hon har ätit dåligt i ett par veckor och hon reagerar på ljud. Och då menar jag reagerar. Ljud som hon ofta hör och i vanliga fall inte reagerar, t ex en bildörr, på gör henne rädd. Hon hoppar högt och skulle gärna fly. Igår var jag orolig. Hon, som brukar komma direkt när det händer något, la sig i korgen och lyfte knappt på huvudet. Bara jag tänker promenad så brukar hon stå vid dörren. Igår var det makligt tempo till dörren när jag ropade på henne. Men sedan var hon pigg på promenaden.
Idag är hon betydligt mer alert. Hoppig, studsig och glad även om hon åt med tvekan. Dessutom var hon snabbt vid dörren när det var promenaddags. Svansen bars högt och hon gick framför mig med attityd på promenaden. Dagens skott från skjutbanan gjorde bara att hon stannade till och lyssnade. En helt annan hund idag men jag vill inte att hon ska må så dåligt längre. Jag mår dåligt av att hon mår dålig så nu blir det kastrering.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar