Så mycket bättre!

Vad jag har längtat efter denna lilla valp! Enda sedan jag förlorade Siri i september har det funnits en längtan. Att det sedan blev en efter Nellie, Siris helsyster, gjorde inte saken sämre!

Jag har ju följt Soya sedan hon var två veckor! Men det var med en skräckblandad glädje som jag hämtade henne igår! Skulle det bli som jag tänkt? Hade jag för stora förväntningar? Vad skulle Smilla säga? Det fanns också en rädsla för att hon inte skulle vara så social och kontaktsökande som jag ville! Hon är ju en aktiv, nyfiken och framåt individ som hos uppfödaren var väldigt självständig även om hon gillade mys!

Men jag har blivit glatt överraskad! Redan när jag kom till uppfödaren igår visade Soya riktig glädje! Hon tog mycket mer kontakt med mig (och Julia) än hon gjort tidigare! Att mötet med syrran och Micke blev positivt kändes också jättebra! Hon kravlade glatt upp i alla knän, viftande på sin lilla svans och pussades och kelade ordentligt! Även om saker var lite otäcka så kom svansen upp efter en kort stund och nyfikenheten tog överhanden!

Mötet med Smilla gick över förväntan! Smilla nosade och gick sedan en bit därifrån, satte sig lugnt och tittade! Hon har varit nyfiken, men närmat sig långsamt! Soya lägger sig ner när Smilla kommer nära men reser sig snabbt igen och i morse blev det små lekinviter!

Hela natten har Soya sovit lugnt och tyst! Vid halv 4-tiden gnällde hon till men innan jag hade satt fötterna på golvet var det tyst igen! Jag vaknade halv 8, tog ut Soya och hon kissade direkt! Under tiden jag duschade, kröp hon in och la sig i sin bur!!! Trygg hund!

I början var det lite läskigt att förflytta sig till ett nytt rum! Eller om hon var ute var det svårt att gå in själv men nu har hon utforskat lägenheten och det känns bra! Hon har också lärt sig att ta sig upp i soffan......(och ner igen)!

En liten sväng i koppel runt husen blev det också, så att Smilla skulle få komma ut och kissa! Det fungerade rätt bra att gå i koppel men det behöver vi träna på! Soya tycker också (till skillnad från när Smilla var liten) att det är helt okej att bli buren!


Nu sover Soya vid mina fötter och Smilla har gått och lagt sig i sovrummet! Kanske dags att försöka göra lite nytta!? Man kan ju inte bara sitta och titta på underverk!