Äntligen!

Idag drog vi till Linköping. Äntligen var det dags för tävling igen! Senaste gången vi tävlade var i Ödeshög i juli. Det här med att tävla då sällan är inget som passar Soya. Hon behöver utsättas för tävlingar mer regelbundet för att stärkas. Tyvärr är det inget vi får över just nu utan det är bara att gilla läget. Idag var det rally på Linköpings Brukshundklubb, en klubb vi aldrig tidigare hade besökt. 

Första banan var en bana med massor med slalom. Det fanns bara ett stopp, ett sitt på skylt nummer 13. Banan såg svår ut men på banvandringen kändes den okej, bara man kom ihåg att första slalom en var en dubbelslalom.

Soya var lite låg innan vi startade men väl inne på banan flöt det på. Hon var följsam och positiv och allt kändes jättebra. En liten hostning från henne vid skylt 13 gjorde att hon blev lite sen och fick hjälpas till rätt position.

På skylt 17 valde Soya att göra ett eget beslut. Jag vet inte om jag hann tänka att det skulle bli en snurr eller om hon valde att belöna sig som hon gör mellan lydnadsmomenten. Hon snurrar men åt fel håll. Fel övning och 10 minuspoäng. Ja, det är bara att gilla läget och fortsätta jobba. Resterande skyltar gick bra men det visade sig i protokollet att domaren uppfattade att jag bara gick två steg bakåt istället för tre på skylt 19. Jag som var säker på att jag räknat till tre men inte tog så stort sista steg.  Domaren dömer och jag är nöjd med min runda. Förutom felövningarna var det bara en bris! 

Fin följsamhet. Hund med härligt steg! Samspelt ekipage! var domarens kommentar!

Andra banan var tekniskt mer utmanande och innehöll moment som vi har svårt för. Två inkallningsövningar, sitt gå runt, två konskick och apportering. 

Det blev några bris och några oro. Dessutom var hon väldigt okoncentrerad när vi kom fram till skylt 5 och hade absolut ingen fokus på mig. Vi missade att backa, eller i alla fall Soya. Jag är i alla fall nöjd med Soyas attityd och vi slutade på 77 poäng. Det roligaste var att vi fick kommentaren Fin apportering! Momentet som vi kämpat så med. Dessutom stod det Glatt och trevligt!

Vi hade dessutom, till Sältas glädje, förmånen att få träffa Annette och Anders, Sältas uppfödare. Sälta njöt av att sitta i Annettes knä och pussa ordentligt på henne. Hon klarade dessutom av att ligga själv i buren medan Soya och jag tävlade.

Nöjda och trötta har vi landat i stugan! Nu hoppas vi på att det snart blir som vanligt igen så tävlandet kan komma igång på riktigt!