Varför är det så viktigt med titlar?

Så blev det en titel till registrerad på Soya - SE RALLYCH, Svenskt rallylydnadschampionat. Visst är jag stolt över vår championattitel men när jag fick frågan om det är viktigt med titlar började jag fundera. Är det viktigt? Nej, för mig är inte själva titeln viktig men den är en konkret bekräftelse på att vi har presterat på tävling. Att vi har lyckats med vår träning. Jag är ju egentligen ingen tävlingsmänniska men jag tycker att det är kul att träna och tävlingen blir då ett mål för träningen. 

Med Soya är det extra kul att ha lyckats komma så långt. Så många gånger som jag har funderat på om det är för tufft för henne att vara i miljöer och med krav som gör henne osäker. Många gånger har jag gråtit (även om det är ett tag sedan) och funderat över om jag gör henne ont genom att ta med henne till stökiga miljöer. Jag har sett hur jobbigt hon har tyckt att det har varit med publik, domare, skrivare och tävlingsledare men jag har också sett hur glad hon blir när hon lyckas. Hur många gånger har jag inte fått kommentarer om att Soya ser så lycklig ut på plan. Och de kommentarerna stärker mig. Kommentaren från senast rallytävlingen " En hund som ser ut att ha riktigt kul på planen, trevligt att se. Vältränade - jättesnyggt! Bra jobbat!" kändes väldigt roligt att få. Vi har fått bevis på att vår träning har gett resultat. 

Nej, titeln är egentligen inte viktig men himla kul!

Km i Vingåker

Förra helgen var det klubbmästerskap i Vingåkers Hundklubb. Vi har under flera år blivit klubbmästare i olika grenar (lydnad och rallylydnad), främst Smilla och jag. Vet att det finns bilder från 2012 då vi blev klubbmästare i lydnadsklass 1, året efter var det visst rallylydnad fortsättningsklass. Och sedan har det rullat på utan att jag vet hur många gånger det har blivit. Förra året blev Soya klubbmästare i rallyns mästarklass. Lydnaden låg fel dag så det passade oss inte. I år skulle vi tävla lydnadsklass 1 på lördagen men missade rallyn på söndagen.

Det var tyvärr väldigt få ekipage som tävlade. I lydnadsklass 1 var vi två. En oerfaren domare, som hade blivit tillsagd att vara snäll men rättvis i bedömningen och en oerfaren tävlingsledare, som behövde en del hjälp, lotsade oss igenom programmet. Så kan det bli på ett inofficiellt km. Jag är i alla fall supernöjd med Soyas insats. Visst märkte jag att hon reagerade på bildörrar som slog igen och människor som rörde sig men hon hade en härlig attityd och gjorde sitt bästa. Endast apporteringen krånglade. Jag kastade mot publiken och hon stannade och tittade på apportbocken innan hon tog den på extra kommandot.

Vi lyckades få ihop så många poäng att vi fick stå överst på prispallen och bli klubbmästare i lydnadsklass 1!

Träning!

Både igår och idag har jag fått till bra lydnadsträning med Soya! Igår var vi på Norrköpings Brukshundklubb och körde igenom lydnadsklass 1 (vi ska tävla inofficiellt på lördag) med kommendering och störning. Idag körde vi lydnadsklass 1 och flera moment i klass 2 helt ostörda nere på Humpen.

Jag är supernöjd med attityd och vilja men visst finns det mycket att peta i. När jag tränade efter jobbet idag insåg jag att det snart är slut på träningen på vardagarna (förutom måndag när jag slutar tidigt). Trist att mörkret kommer så tidigt! Jag är så bortskämd med att kunna träna på olika gräsmattor i närheten. Men, snart är det vår igen!!!!

Rallytävling x2

Igår var det dags för rallytävling på EHDK, en dubbeltävling. Hela veckan hade jag haft koll på SMHI:s prognos. Vädret växlade enligt prognosen, ibland hela dagen med regn och ibland uppehåll under dagen. Tyvärr visade det sig bli en heldag med mer eller mindre mycket regn, inget favoritväder. Det regnade inte när jag åkte från stugan men ju närmare Eskilstuna jag kom desto mer regnade det. Jag funderade på att stryka mig från tävlingen och åka hem igen.

Nu valde jag att ändå att tävla. Första banan var bara höger handling och inga speciella svårigheter. Jag tyckte att banan var lite tråkig.

Jo, för oss är ju skicka över hinder på höger sida och bärande av föremål svårt. Jag hade i alla fall en glad och pigg hund. Felövning på läggande gå runt där jag tror att jag gjorde något med händerna så att hon reste sig. Dessutom blev det glädjeskutt efter hoppen och ett droppande av föremålet. Lite bris, sen och pos resulterade i 69 poäng med domarkommentaren: "Mjukt och trevligt jobbat av matte, träna stadga i läggandet". 

Regnet fortsatte och när det var dags för andra banan tyckte Soya att det var obehagligt både att sitta och ligga. Banan var mer tekniskt utmanande och kändes kul men jag började känna mig kall och blöt och väldigt oinspirerad. Det var bara att bita ihop. 

Eftersom Soya inte ville lägga sig ner utanför banan tog jag till ett rejält kommando på första skylten. Det resulterade i ett snyggt läggande men sedan ville hon inte komma när jag ropade. Resten av banan flöt på bra och jag kände mig nöjd med vår insats i regnvädret. Det visade sig räcka till ett kvalificerande resultat, 93 poäng och därmed fick vi vårt rallylydnadschampionat. Nu är inte poäng och titlar det viktigaste för oss. Domarens kommentar känns betydligt viktigare efter allt kämpande. "En hund som ser ut att ha riktigt kul på planen, trevligt att se. Vältränade - jättesnyggt! Bra jobbat!"

Jag är så stolt över vår insats!

Temakväll apportering

Igår kväll var vi hos Lizette på kurs eller en temakväll om apportering. Vi var 5 ekipage som under drygt 2 timmar fick tips om apportering. De flesta hade problem med ingångar och att hundarna höll dåligt. Soya har svårt att apportera om det är störning runt omkring, människor, hundar, ljud eller något annat skumt. Jag fick tips om att öka aktivitetsnivån genom lek. Lek!? Det är inte vår grej... Jag har fått för mig att Soya inte tycker om att leka. Vi har tränat på att kampa och det kan hon göra om hon inte känner sig störd av något. Men vi gör det alldeles för sällan. Att springa och hämta en boll är absolut inte hennes grej. Jag upplever att Soya tycker att jag är konstig och lite obehaglig när jag försöker leka med henne. Och nu skulle vi alltså leka!

Först lånade vi saker, en fläta och en tennisboll, som vi lekte med. Jäklar vad kul hon tyckte att det var. Det spelade ingen roll att hon inte kampade. Hon jagade denna trasa och gjorde härliga krumsprång. Bollen sprang hon glatt efter även om hon inte hämtade den men det var kul att jag också sprang. Hon hoppade och skuttade när bollen studsade i marken. Jag tror aldrig att jag sett henne så glad. Här skulle jag försöka hitta ett ljud för att benämna känslan i henne. Det tyckte jag var svårt men jag tror att det kommer. Apporteringen efter leken gick riktigt bra. Hon var i så bra stämning att hon glömde bort all störning runt omkring. Vi lekte med egna leksaker också! 

Idag lekte vi med vantarna på morgonpromenaden. Riktigt kul var det. Även på kvällens lydnadsträning tog vi till leken. Det känns skönt att se att Soya uppskattar det!

Nu har vi anmält till en temakväll till! Den här gången blir det Stadga!

Sista!

Igår var det ett helt underbart väder, varmt och soligt. Men det var nog den sista gnuttan av sommar det här året. Vi njöt av vädret och en helt ledig lördag. Långa promenader, trädgårdsfix och lite lydnadsträning.

Bra att det finns godisträd i skogen!

När vi gick off-road för att leta svamp satte sig Soya helt plötsligt. Och där fanns det en hel del trattisar! Vi har aldrig tränat svampsök.

Höst!

Så blev det helt plötsligt höst efter att ha varit en varm sommar. Hösten som inte är min favoritårstid. Jag gillar inte kylan och mörkret men visst finns det bra saker med hösten också! Färgerna, svampen och att man kan promenera utan att tänka på att Soya blir för varm!

Förutom att vi har tillbringat en hel del tid i skogen och plockat blåbär och svamp har höststädningen vid stugan påbörjats. Det känns vemodigt att kasta sommarväxterna i krukorna och ställa undan uteduschen. Men efter vintern är det snart vår igen!