En kamp...

Sälta har en del ovanor och mindre bra beteenden som vi kämpar med. Bland annat är hon inte förtjust i att få på sig kopplet. Varför det är så vet jag inte men till och från (vilket jag tror beror på hormoner) går hon och gömmer sig när kopplet kommer fram.

Sälta tycker om att vara ute och är jättesnabb till dörren när jag tar på jacka och skor. Men när jag tar i kopplet går hon ofta och bäddar ner sig och tittar inte ens på mig. Jag har jobbat jättemycket med att bjuda in henne till dörren, för vi tar på kopplet. Ett "kom" och en godis i en öppen hand gör att hon, tveksamt, kommer. Sedan är det inga problem att trä halsband eller sele över huvudet. Och hon får alltid belöning!

Både igår och idag har det varit bra dagar när hon är kvar i vår trånga hall medan jag klär på mig och tar fram kopplen. Det har till och med varit så att hon sträcker sig fram för att få på sig sele! Det gör mig glad! Nu får vi se hur länge det håller i sig!

Fokus!

Hur svårt ska det egentligen vara att kunna fokusera när någon rör sig i närheten!? Det pratas mycket om fokus och bubbla. Hur kommer man dit? 

Sälta tycker att det är jättesvårt att fokusera på en godisbit när det rör sig i närheten, även om jag rör armen väldigt försiktigt. Idag (tredje gången vi provar) gick det riktigt bra till att börja med. Det blev bökigare när jag bytte hand.

När det blir allt för jobbigt väljer hon att backa en bit. Ja, just nu är önskemålet bara att hon ska fokusera på godisbiten trots störningar runt omkring!

Det rullar på...

Så fort tiden går. På söndag är det 9 veckor sedan jag bröt handleden. I 9 veckor har jag varit hemma och nu längtar jag efter att börja jobba igen. Jag kunde väl aldrig tro att det skulle ta så lång tid. Jag trodde att jag skulle vara hemma en vecka, max två. På onsdag ska jag tillbaka till arbetsterapeuten och efter det vet när jag förhoppningsvis när jag kan börja jobba igen. Fortfarande får jag ju inte belasta handleden men på onsdag ska jag visst få lite övningar för att träna upp styrkan.

Veckorna rullar på och det känns som om jag inte gör någonting. Vissa saker tar i och för sig lite längre tid nu, t ex dammsugning. Hundarna får långa promenader och lydnadsträning. Nu har det varit lite dåligt med träningen för det har varit riktigt halt ute och inomhus har vi inte så mycket plats. Pälsvård, kloklipp och tandborstning är lite bökigt men jag tar lite i taget. Jag löser mycket korsord, läser en del och kollar på tv, både OS och serier. Dessutom har jag kommit igång med min egen träning. Jag kör pass både hemma och på Friskis. Några besök på jobbet har det också blivit. Jag måste hålla mig uppdaterad och inte tappa kontakten med barn och kollegor. 

Många saker som jag har på min att göra lista får skjutas på framtiden; t ex städa ur bilen, tvätta fönster och rensa klädkammaren. Det är saker som känns svåra att göra nu men de finns ju kvar. 

Nu hoppas vi att våren kommer så att det blir isfritt på vägar och stigar. Just nu känns det lite oroande på varje promenad trots broddar. Jag vill ju inte ramla igen. 

Det är tur att jag har hundarna så att jag kommer ut ordentligt varje dag!

Tisdag!

Äntligen plusgrader men när jag vaknade i morse singlade några snöflingor ner. Jag vill ha sol, många plusgrader och ingen is. Jag längtar efter våren. 

Förmiddagen var mulen och det var fuktigt i luften. Jag tillbringade några timmar på jobbet. Det är skönt att träffa kollegor och barn och hålla sig lite uppdaterad. 

Jag passade på att titta lite på OS innan jag gav mig ut i skogen. Nu var det solsken ute. Att vi dessutom fick några medaljer kändes bra! Jag är ju lite intresserad så det känns skönt att kunna vara hemma och följa OS.

Eftersom det var plusgrader och sol valde jag att åka till Sörsjön. Tänkte att det skulle vara bra väg dit och rätt lättgånget i spåret. Bitvis var vägen rejält isig och jag var glad att jag inte mötte någon. Tre hjulspår med ett tjockt lager is bredvid i vissa kurvor och backar. Det är bara att köra sakta! 

Tanken var att gå milspåret men det blev övermäktigt idag. Vi traskade, halkade och badade drygt 7 km även mesta biten var bra att gå.

Nu blir det bara en kort kissrunda i kväll!

Sälta 2 år!

Idag blir hon två år, Chappers Hot Stuff!

En hund som kom in i mitt liv som ett solsken, ett lyckopiller helt enkelt. Hon har tagit en stor plats i mitt hjärta trots att hon har en del olater. Det är fortfarande, till och från, problematiskt att ta på sele eller halsband men nu har jag lärt mig att "bjuda in" henne och då fungerar det bra. Hon älskar också alla människor, en positiv egenskap när man har haft försiktiga hundar men en egenskap som jag ibland önskar att det fanns något mindre av. 

Det var många funderingar innan jag bestämde mig för att skaffa en hund till. Skulle någon ta Smillas plats. Egentligen var det nog syrran som sa att det var klart att jag skulle ha en hund till. Det var också syrran som kom på namnet: Sälta! 

Jag är så tacksam för att Sälta kom in i mitt och Soyas liv! En underbar hund som älskar att jobba,  kela och mysa. Ett sällskap på promenaderna, i soffa och sängen. 

Grattis på 2-årsdagen! Jag hoppas att vi får fira många fler födelsedagar tillsammans!

En i taget...

Vi tar en tova i taget!

Ett bakben, nästan tovfritt!

Februari!

Äntligen är den långa januari slut. Februari är här med ett hopp om att våren snart är på gång. Visserligen vaknade jag till ett kyligt väder. -9 grader var det i morse men snart kan man nog se tecken på att våren är på väg. 

Idag fick vi i alla fall till en ordentlig lydnadsträning. Båda hundarna jobbade på riktigt bra under längre stunder. Under en period nu har det mest blivit några minuters träning åt gången men idag höll vi på någon timme. Skönt! 

Det fick också bli lösspromg och lekstund på Koludden. Hundarna går inte så långt ifrån mig men vem vet vad som händer i skarpt läge.

Passade på att besöka jobbet en stund på eftermiddagen. Skönt att få träffa kollegor och barn med jämna mellanrum. Nu hoppas jag bara att jag kan börja jobba på riktigt snart igen!