Piggelin!

Det tog bara ett dygn så var hon precis som vanligt. redan på tisdags eftermiddagen var hon studsig, pigg och glad. Nog trodde jag att det skulle ta lite längre tid innan hon piggade på sig. Nu blir problemet att hålla henne lugn.

Vi går fyra korta promenader varje dag. Allt som allt blir det ca 30-40 minuter. Idag åkte vi, till Soyas stora glädje till skogen. Eller vi stannade på Gransjönäsbadets parkering och gick grusvägen ner mot Sandviksgärdet. Ett ställe där vi brukar träna lydnad, vilket märktes. Soya var riktigt sugen. Hon fick faktiskt träna lite vittring eller plocka rätt pinne. Det har vi gjort inomhus tidigare i veckan.

I eftermiddags gick vi ner till kyrkogården för att tända ett ljus och då gick vi förbi Prästens äng där vi också brukar träna lydnad. Så glad hon blev. Tror att hon är riktigt sugen men det får vänta ett tag.

Hemma tränade vi lite på att plocka upp pinnen fint, samt att hålla och plocka metallapporten! Jag har också passat på att städa, röja och kasta.

Igår tog vi bort plåstret från magen och såret ser väldigt fint ut. Nu hoppas vi bara att tiden ska gå fort så att vi snart kan gå lite längre promenader. 

Så var det gjort!

Äntligen fick vi till det och nu är kastreringen gjord. Anledningen till kastrering är att hon påverkas och mår mentalt dåligt av löpen. Visst var det med en stor klump i magen som jag lämnade Soya hos veterinären igår. Oron handlar inte så mycket om ingreppet utan för sövningen. Tänk om det skulle hända henne något?

Jag lämnade henne vid halv 9 och skulle hämta henne halv 4, om det inte var så att hon längtade hem och hade det bättre hemma. Redan klockan två ringde de! Soya längtade hem och protesterade genom att skälla.....

Vilken härlig känsla att få hämta hem sin hund!!!! Operationen hade gått bra och det fanns inga konstigheter med livmodern.

Soya var orolig och gnällig på resan hem och första halvtimmen hemma men sedan kom hon till ro.

Veterinären sa att hon hade blivit lite "hög" och sett spöken av någon medicin. 

I natt har vi sovit bra och imorse smakade frukosten gott. En liten rastrunda på morgonen och sedan tränar vi på att ha tratt (vilket inte verkar vara några problem). Magen behöver få lite luft!

Jag ska ägna några dagar åt att mysa med Soya samt röja och städa här hemma! 

Summering!

Då har vi avslutat vår tävlingssäsong och det är dags för en liten summering men först lite om helgens bravader.

Igår följde vi med Thina och Gunilla för att heja på dem. För mig kändes det som en bra förberedelse eftersom vi skulle tävla i samma ridhus idag. Eftersom vi åkte med Thina var Soya med mig på ridhusets läktare hela dagen. Hon skötte sig galant men var riktigt trött när vi åkte hem. Hon fick åka i baksätet eftersom vi bara träffar Thinas hundar i samband med träning och koppelpromenader. Soya tittar på de stora, snälla svarta med skräckblandad förtjusning. Jo, hon vill gärna leka men de är rätt så läskiga. När vi stannade för att äta låg Soya i baksätet men när vi kom tillbaka fanns hon inte där. Inte heller i framsätet. Nej, min lilla hund hade tryckt sig mellan gallret och vägen och satt bak i bilen med de stora, fina hundarna. Det trodde jag aldrig! När vi kom hem såg jag knappt till min hund på resten av kvällen, så trött var hon. Bra uppladdning!? Ingen som vet!

I morse hade vi sovmorgon men vaknade förstås tidigt, redan vid halv 5. Slumrade lite och låg kvar i sängen fram till halv 7. Då fick det bli en långpromenad i skogen.

Soya var betydligt piggare idag och ville väldigt gärna träna lite, precis som vi brukar göra i skogen.

Strax efter 11 drog vi iväg mot Jällsjö ridhus utanför Flen. Vi var fem startande och vi hade nummer 3. Idag var det kladdigt och lerigt utanför ridhuset och Soya ville varken sitta eller ta i apportbocken. Ingen idé att gå igång på det tänkte jag och slutade värma upp. Vi fick ju komma in i ridhusets "entré" när ekipaget innan gick in på plan om våra hundar var lugna och tysta. Vi smög in och värmde viskande upp med lite följsamhet och lite sitt och ligg. 

Men vilken stjärna hon var på plan! Visst har vi en del att jobba på såsom avsluten där hon gärna hoppar in till sidan (utan att stöta emot mig). Backandet är också något som vi har svårt för på plan. Men idag visar poängen att det finns mycket bra att ta med sig till vintervilan. 264 poäng och överst på prispallen. Även denna gång en nolla på rutan, tyvärr. Den här gången var rutan placerad så att det skulle kunna bli svårt för Soya. Skicket var mot sekretariat och läktare, kanske 4-5 meter ifrån stod rutan. När vi ställde upp för rutan rörde sig folk i sekretariatet. Samtidigt som momentet började öppnade någon ridhusdörren, vilket Soya såg. Jag hade ingen möjlighet att förbereda henne mer men tyckte att hon var riktad mot rutan. Skickar henne på rutan-kommandot. Hon susar iväg med världens fart och gör ett jättesnyggt runda-kon moment..... Mer störningsträning behövs så att hon kan/orkar skilja på kommandona.

När jag tittar tillbaka på vår tävlingssäsong ser jag att vi har tävlat jättemycket lydnad. 18 tävlingar i lydnadsklass 1 har vi kört under året. Fem gånger har vi klarat av den magiska gränsen på 256 poäng och fått första pris. Och fem gånger har vi stått överst på prispallen. Även om vi har nollor iblan, främst på rutan och apporteringen har vi inte en enda gång haft under 200 poäng. Nu satsar vi på att träna på tvåans moment under vintern.

I rallyn trodde jag att vi inte hade tävlat så mycket men det hade blivit 12 tävlingar i mästarklass under året. Här har vi inte haft någon större framgång, bara ett resultat över 90 poäng men den gången blev det 97 poäng. Däremot har vi flera resultat mellan 80-90, bland annat tre stycken på 88 poäng. Jag tror att vi ska fokusera ordentligt på rallyn nästa år om det finns tävlingar i närheten.

Nu lägger vi ner tävlingen för i år och även tävlingen för ett tag. Jag ska försöka njuta av att ha lite semester eller det kanske ska kallas för VAV, Vård Av Vovve. Imorgon ska Soya kastreras. Jag hoppas att allt kommer att gå bra!

Söndag!

Idag njuter vi av solen!

Störning!

Idag hade vi en tuffare dag på tävlingsplan. Det var mycket störningar eftersom vår plan gränsade till planen där klass 3 körde. Andra ekipage på nära håll, hundar som sprang, förare som kommenderade och berömde. Många hundar tyckte att det var tufft.

Vi fick inte riktigt till känslan idag men vissa saker är jag ändå nöjd över. Hon klarade apporteringen men satte sig lite bakom mig. Hon sprang till rutan, men hamnade med baktassen på bandet. När jag försökte flytta om henne klev hon utanför med två tassar. Där la jag ner henne och kände mig nöjd över att hon vågade springa.

Fria följet kändes bra men hon blir tveksam när man vänder upp mot folk och hundar. Hon tycker också att det är jobbigt när vi kommer för nära saker. Nu var det stegen och hindret. Backa kan hon bara på träning. I alla fartmoment (inkallning, apportering, hopp) har vi dåliga ingångar vilket ger mycket avdrag. Något att träna mycket på i vinter.

Med en nolla slutade vi på 235,5 poäng!

Nu har vi en tävling kvar innan vi tar lite vila. Tanken är sedan att vi ska träna in momenten i klass 2 under vintern!

Energi!

Nu har Soya fått tillbaka energin. För ca tre veckor sedan blev hon en liten studsboll igen. Efter att ha varit låg och seg i 3-4 månader sprudlar hon av energi igen. Både på gott och på ont!

Under hela sommaren har jag varit tvungen att peppa henne och motivera upp henne med hjälp av godis, speciellt i fria följet. Nu har hon helt plötsligt väldigt lätta framtassar som gärna rör sig. Det finns massor av hopp och studs vid sidan och lite nafsande i handen för att få godis. Det är svårt att snabbt tänka om men nu får vi träna stadga och position. 

Farten har också blivit betydligt högre, vilket gör att hon har svårare att inte studsa in vid sidan på inkallningen. Farten till rutan är betydligt högre och jag vet inte riktigt när jag ska ta till stanna-kommandot. Nu hamnar hon gärna i bakre delen av rutan, eller utanför. Likadant med apporteringen. Farten är för hög och då kan hon inte bromsa när hon ska ta apportbocken, istället slår hon till den med framtassarna när hon ska bromsa. Även runda kon blir sämre. Hon har så hög fart att hon har svårt att svänga. Det blir en något för vid sväng. 

Men det är inte bara nackdelar. Hon är mycket distinkare i sina rörelser. Fjärren blir mer tydlig. Ställande, sättande och läggande under gång blir också bättre. 

Även om det känns som om man går omkring med en nästan exploderande bomb på plan gillar jag den här energin och attityden. Nu är det bara att tänka till så att träningen blir rätt!!!!

Toppen och botten!

Förra lördagen var vi och tävlade lydnad i Norrköping. Några dagar innan tävlingen hade jag helt plötsligt en studsboll i snöret. Äntligen! Men samtidigt är det ett nytt sätt att träna igen. Från att ha peppat henne för att få mer energi under tre månaders tid måste jag nu dämpa henne så att hon har alla tassar i backen och inte hoppar upp och nafsar i kläder eller händer. Det är förhoppningsvis så här det kommer att bli efter kastreringen och då vet jag ju hur jag kan fortsätta träna.

Ja, till lördagens tävling då! En pigg och glad hund som dock var lite avvaktande under fria följet gjorde för övrigt sitt allra bästa. Vilken fjärr och vilken ruta!!!! Hörde tävlingsledarens skratt vid några tillfällen. Ett litet energiknippe är hon nu ska vi bara samla ihop det till något bra. Det var andra bra ekipage med men det var också många som nollade moment. Jag förstod att jag skulle hamna på prispallen men kunde väl aldrig tro att vi skulle hamna högst upp. Med 287 poäng hamnade vi överst på prispallen!!!

Domaren talade om för mig efteråt att vi var väl värda varenda poäng och att han aldrig gav några "gratispoäng". Det känns så otroligt roligt!!!

Jag åkte hem och bytte om för nu var det dags för nya äventyr. Äntligen var det dags för konserten jag fick i födelsedagspresent.

En väldigt trevlig kväll med bra musik och trevligt sällskap!

Under hela veckan har jag känt mig lite hängig. Snorig, hostig och huvudvärk men egentligen inte sjuk. Har jobbat men känner att det saknas en hel del ork. Var väl lite tveksam när jag i onsdags eller torsdags fick reda på att jag hade kommit med på den ena av lördagens rallytävlingar. Jag stod ju som reserv på båda. Efter mycket funderande och med tanke på att det skulle bli skapligt väder valde jag att starta. 

Det var kallt och blåsigt, ett väder som säkerligen påverkade hundarna. Banan var egentligen inte svår även om det var en del moment som ibland krånglar för oss. Soya tycker att det är lite jobbigt med inkallningen när jag har ryggen mot henne. 

Vi startade som nummer 13, sist i första startgrupp. Soya kändes helt okej men inne på banan blev hon mer och mer som en studsboll. Hon var med mig men det kändes som hon skulle kunna explodera när som helst. Kanske skulle vi ha tränat lite mer (har inte gått en bana sedan i somras), kanske jag inte skulle ha startat när jag kände mig hängig, kanske blir det bättre när jag vet hur jag ska tackla hennes energi. Ja, hur mycket hon än hoppade kunde hon inte klara av att hoppa ett vanligt lydnadshinder (skylt 203). Där försvann 10 poäng. Ett rejält islag i skylt 412 där hon bara exploderade i en vändning blev 3 minuspoäng. En bris 3 och en oro + några enpoängsavdrag resulterade i 78 poäng. Domaren kom fram efteråt och skrattade lite samtidigt som hon sa att Soya hade en härlig energi. Domarkommentaren som stod på protokollet var det bästa som sagts om oss som ekipage. 

Det är sådana här kommentarer som gör att man vill fortsätta tävla när poängen inte räcker till. 

Resten av helgen har ägnats åt att stänga igen sommarstugan. Jag tycker väl egentligen inte att det är så tråkigt att stänga stugan men vintern med kyla och mörker är inte min favoritårstid och när stugan stängs är vintern här. Nu när klockan har ställts tillbaka börjar det mörkna strax efter 16. Känns som om det är alldeles för tidigt. Vinterdäcken måste på för snart är snön här. Redan idag kom det några virvlande flingor. Vantar, långkalsonger och mössa måste användas. Tycker att det är så jobbigt men jag vet att snart vänder. Jag längtar redan efter våren!