Underbara bilder!

Fick ett helt gäng med härliga bilder från gårdagens promenad av Annelie! Det är med glädje jag minns Siris sista tisdagspromenad. En glad och lycklig Siri som nästan var som vanligt! Hon tiggde godis av Annelie och trängde sig nästa fram för att få! Ett positivt minne som jag kommer att bära med mig länge! Tack för korten och sällskapet, Annelie!

Ett tungt beslut!

Jag valde att låta Siri få somna! Röntgen visade att det fortfarande fanns vätska kvar i lungorna trots en hög dos med Furix. Dessutom fanns det något diffust som tryckte på lungorna och gjorde att luftstrupen inte låg som den skulle. Hjärtat var starkt och bra men Siri fick ta i på varje inandning och andades med magen istället för lungorna! Min lilla kämpe!

Veterinären, Petra, kunde inte svara på vad det var som tryckte på och hon kunde ta ett prov på lungorna som eventuellt skulle kunna ge mer information. Problemet var att det provsvaret troligtvis inte skulle komma förrän efter helgen och eftersom vi var tvunga att dra ner på Furix-dosen, visste hon inte hur hon skulle må eller hur mycket vätska som skulle samlas. Kanske skulle hon klara helgen, kanske inte.

Skulle man se gå vidare var man tvungen att vända sig till Bagarmossen eller Jönköping för utredning och behandling av troliga tumörer. En lång och jobbig behandling som krävde mycket av mig och hunden och som ändå kanske inte gav ett positivt resultat!  Det kändes inte okej!

Jag valde därför att ta ett lugnt avsked av Siri! Hon somnade så rofyllt och skönt! Det är tungt men känns ändå rätt! Vi har haft en bra tillvaro tillsammans och saknade är stor! Min älskade Siri!
5,5 år fick vi tillsammans, alldeles för kort tid. Även om det gör ont just nu ska jag alltid minnas dig med glädje!

Hemma från jobbet!

Det blev en dag till hemma från jobbet. Mår skruttigt och har dessutom en veterinärtid på eftermiddagen. Vi tog en lång runda på förmiddagen för att försöka bli av med huvudvärken! Kameran var med! Många tankar och känslor finns och tårarna rinner med jämna mellanrum. Just nu är Siri pigg även om hon har hostat hela natten. Vad kommer röntgen att ge för svar? Vad blir mitt ställningstagande? Rätt eller fel? Om en dryg timme ska vi vara där och då får vi se vad som händer!

Tisdag!

Efter en natt med mycket dålig sömn för mig, men betydligt bättre för Siri som sov lugnt utan att flåsa, blev det bara ett par timmars jobb innan jag gav upp! Åkte hem med rinnande tårar, kröp ihop i sängen med båda hundarna och halvsov ett par timmar!

Vid ett-tiden ringde veterinären för att höra hur vi mådde! Eftersom injektionen med Furix hade bra verkan så fick jag tabletter utskrivna och dessutom tid för ett nytt besök med röntgen eller ultraljud!

Eftermiddagen tillbringade vi med Annelie, Martin och Theo ute i skogen! Siri var pigg och glad och nästan som sitt gamla jag!

Efter ett bad och ett runda i skogen är man inte riktigt gyllene, även om man är en golden!

Annelie hade laddat med hundmat och Siri var riktigt sugen. Hon trängde sig fram och fick i sig riktigt mycket! Precis som det brukar vara! Annelie är en av Siris favoriter! Systerdottern Julia är en annan!

Theo tycker att godis är överskattat och valde att äta en frisbee i stället! Smaken är som baken.... Annelie och jag tog en gofika med kaffe och gott fikabröd!

Efter ett par härliga timmar i skogen, åkte vi hem och laddade om! På kvällen fick vi främmande som skulle provsitta nya soffan! Lite ost, kex och vin blev det och Siri testade soffan mest hela tiden! Med huvudet i knät på någon av gästerna! Min lilla goding!

Tråkiga besked..

Efter ett veterinärbesök där jag hade förväntat mig en antibiotika kur och sedan en frisk hund visar det sig att Siri troligtvis har cancer i njuren. Lungröntgen visade vätska i lungorna och det gick inte att se något skarp linje mellan lungor och mage. Njuren såg inte bra ut! Val möjligheten att ta med henne hem eller ta bort henne direkt fanns. Jag valde att ta med henne hem, rätt eller fel, vem vet! Hon fick en spruta med något vätskedrivande och om den ger resultat kan man röntga henne igen och eventuellt se tydligare vad det är. Cancerbehandlingar finns i Jönköping och Bagarmossen och ingen vet om resultatet blir bra. Om man inte gör något finns det kanske max en månad kvar! Det är svåra besked att få och tunga beslut att ta. Ont har hon i alla fall inte! Vi tar en dag i taget men det blir inte någon behandling i Jönköping eller Stockholm!

Nu ska vi kramas några dagar, Siri och jag och njuta av livet!

Äntligen tisdag!

Ja, egentligen är väl inte tisdagar så speciellt roliga, utan ganska vanliga. Men på tisdagar slutar jag tidigt och skulle äntligen träffa Annelie, Martin och Theo igen! Vi har inte träffats på 1,5 månad eftersom Siri och Smilla har löpt! Men nu! Äntligen var det dags! Tror att vi alla blev lika glada av en härlig stund i skogen! Toppen väder, go fika och mycket prat! Kan man ha det bättre!?

Efter ett par härliga timmar i skogen var det dags att fara hemåt! Hundarna skulle borstas ikväll och lite städning skulle genomföras! Jag hann inte långt innan telefonen ringde! Anette och Michaela var i Åby och plockade blåbär! De undrade om jag ville träffas. Michaelas hund Milou hade aldrig träffat Siri och Smilla! Jag stannade till vid Kajen och letade upp Anette och  Michaela i skogen och fick ännu en härlig promenad och mer prat och skratt!

Siri passade på att bada lite!

Smilla njuter av härligt sällskap, eller beror det på att det finns mat....

Även Milou badade!

Dagens fynd - ett gammalt fiskhuvud!

Smilla fattade tycke för  Michaela! Kärleken kan vara ömsesidig! 

Kan man bli annat än lycklig och harmonisk när man ser ut över Glottern en helt vanlig tisdag i september!? Härligt väder, underbar utsikt och ett lugn som sprider sig i hela kroppen! Vilken natur jag har i närmiljön! Städning och hundborstning får nog vänta till i morgon! Ska försöka komma i säng tidigt efter att ha varit i gång sedan 4.30 i morse!

Titanic!

Idag var det äntligen dags! Vi hade planerat in ett besök på Titanic-utställningen! Vi hade hört att den var mycket sevärt men också att det var otroligt mycket folk så det var lång väntan på att komma in! Igår hade det varit 2,5 timmes väntetid och vissa hade blivit stoppade och inte fått komma in!

Vi kom in till stan vid kvart i två! Ungefär 150 personer i kö framför oss! Så lång tid kunde det väl inte ta!? Vi väntade och väntade, sakta ringlade kön framåt och strax efter halv 4 blev det vår tur att komma in! Då hade personalen varit ute en tid och stoppat folk från att ställa sig i kön!

En häftig och berörande utställning som verkligen är värd att se! Med egna lurar fick man vandra runt i nästan 1,5 timme och titta! Trött i benen och hungrig lämnade vi utställningen och tog i en fika på Lindahls innan vi åkte hemåt!